Du är här: Startsida / Fotoarkiv / Blå Vägen

Tips: Sätt muspekaren på respektive ansikte så ser du de namn vi lagt ut.



 

Foto: Harald Eriksson

Den grusväg som passerar framför kommunhuset i Storuman hette "Lyckselevägen" innan den döptes om till Blå Vägen. När den fick sitt nya postala namn vet vi inte men 1970 fanns det gamla namnet kvar i adressregistret för Storumans tätort. En upprustning av vägen är på gång samtidigt som vägen får en ny sträckning genom Storuman. Detta är alltså den väg som, när den var klar i hela sin sträckning 1964, kom att kallas Blå Vägen även i Postverkets adresslista. Till höger närmast ser vi en del av kommunalhuset och lite längre bort hittar vi distriktsläkarmottagningen (tandläkarpraktik idag) och Storumans Tryckeri som vid denna tid ägdes och drevs av Bror Hansson.
Arbetet med att förbättra vägnätet inom Storuman och Stensele påbörjades 1961. Samtidigt passade Stensele kommun på att lägga nya rör och brunnar för avlopp och dagvatten. Arbetet beräknades vara klart sensommaren 1963. Den totala kostnaden för att reparera vägnätet i Storuman beräknades till 1 miljon kronor vilket motsvarar dryga 10 miljoner i dagens penningvärde.
 

Innan Lyckselevägen, eller Blå Vägen som den senare skulle döpas till, fick sin nya sträckning mot järnvägsviadukten, gick genomfarten mot Tärnaby som den röda sträckningen visar på kartan nämligen Järnvägsgatan, Vallnäsvägen, Bondevägen och sedan vidare Tärnavägen i nordlig riktning. Skulle man mot Sorsele körde man den blå sträckningen, d.v.s. Materialvägen i nordostlig riktning. Den svarta sträckningen fanns inte före 1962.
 

Foto: Harald Eriksson

Här är det inte läge för högklackat när man går iväg på lunch. Man kan gissa att det blev en skaplig lervälling när regnet öste ner. Eftersom det såg ut så här under en längre tid var det många Storumanbor som var upprörda över alla uppgrävda gator på samhället. Följande artikel skrev VK´s lokalreporter Harald Eriksson med sin signatur "Håde" (som torde vara första och sista bokstaven i hans förnamn) den 8 oktober 1962:
 

Irritation i Storuman över uppgrävda gator

   Storumans samhälle liknar för närvarande minst av allt det kommuncentrum det i verkligheten är. En stor del av gatorna ligger långt under den klass forna tiders byvägar höll. Vad som tidigare varit trafikvänliga samhällsstråk, verkar nu vid första anblicken, åtminstone i vissa fall, ha blivit föremål för bombanfall. Bakgrunden är nu inte fullt så drastisk, utan beror på förarbeten för gatunätets slutliga permanentering. Men de olägenheter grävningsarbetet medför har framkallat stor irritation hos samhällsborna.

   Främst gäller missnöjet den blivande genomfartsleden Lyckselevägen, som blivit helt oframkomlig genom pågående urgrävningar. Likaså har stora svårigheter uppstått för tillträde till såna allmänna inrättningar som kommunalhus och läkarmottagning. Dessbättre skulle man vilja säga, men troligen utan samband med den söndergrävda gatan, håller läkarmottagningen stängt i dagarna på grund av läkarens semester.
   Tärnavägen på Vallnäsområdet har utgrävts en halv meter och därigenom skapat ett stort dike. För barn och gamlingar innebär rådande förhållanden en ren fara.

Vägförvaltningen svarar

Eftersom dessa vägförstörande åtgärder främst åstadkommits av vägförvaltningens byggnadsavdelning, låter dess verkmästare S Eliasson, Storuman, få ordet.
- Vi är medvetna om rådande svåra förhållanden i samhället, och enda botemedel just nu är väl att tillgripa vissa åtgärder mot våra underentreprenörer. Orsaken till att återfyllning av grus och bärlager inte sker i takt med urgrävningen är nämligen att dessa arbeten sköts

 
 
 

av två underentreprenörer, som ingalunda är synkroniserade med varandra. Vi har dock fått löfte om att återfyllnaden skall börja inom de närmaste dagarna.

Trafikvänliga arbeten

Betydligt trevligare anser man samhället far fram med sin ombyggnad av gatunätet, även om det också skapar oppositionslusta. Där sker återfyllnaden åtminstone i någorlunda takt med urgrävningen, men föranleder likväl många trafikanter och fastighetsägare att söka nya vägar till slutmålet.
   Även om en viss förståelse råder kring besvärligheterna anses allmänt att de har kunnat begränsas betydligt, genom ett smidigare arbetssystem. Men en blötare väderlek än vad som varit fallet, har förhållandena därtill kunnat bli rent kaotiska.
   Ännu mera trafikvänligt framstår nu området kring järnvägsstationen i Storuman, vilket SJ i dagarna låtit belägga med asfalt. En i sanning välkommen förbättring, som framstår i ännu fördelaktigare dager, när den ställs som kontrast till det upprivna gatunätet i samhället.
 

                                          Håde


 

Artikeln har återgetts som den såg ut i VK den 8 oktober 1962!
 

Foto: Harald Eriksson

Här ser vi vägbygget från andra hållet. Ska vi gissa att grävmaskinerna tillhör Bröderna Sundström, som var med med sina maskiner på många byggen under 1960-talet. På bilden ser vi närmast Ingvar Mörtsell från Barsele. Denna del av Lyckselevägen breddades rejält och en del av berget vid sidan om vägen sprängdes och schaktades ned 7 meter.
 

Foto: Harald Eriksson

Fotot är taget i inledningsskedet när järnvägsviadukten började byggas. I bakgrunden ser vi Folkets Hus och den mörka byggnaden innan den är den gemensamma tvättstugan för de som bodde på Röbro i vattenfallsbarackerna som skymtar till höger bakom granarna. Självklart blev det problem med logistiken när de som bodde på Smedsvägen, eller egnahemsområdet vid järnvägen som man sa i folkmun, skulle bege sig av hemifrån. En provisorisk gångbro fick duga när Centralgatan hade grävts av för att ge plats åt den nya järnvägsviadukten. Vart de boende ställde sina bilar är ännu obekant, men en gissning är att de parkerades längs Järnvägsgatan och Centralgatan vid Folkhögskolan fram till dess att "Nya Sorselevägen" blev klar för trafik. Kolla in den modifierade kartan här nedanför! Mannen i mitten med ett barn i näven är Harald Niva från Storuman. Han var arbetsledare vid bygget av Blå Vägens nya sträckning.
 

KARTA ÖVER EN DEL AV STORUMAN SOM DET BÖR HA SETT UT 1963!
Järnvägsgatan fortsätter vid järnvägsövergången till höger (gäller fortfarande) längs järnvägen mot Folkhögskolan. För att med bil ta sig till egnahemsområdet, d.v.s. de vägar som idag kallas Smedsvägen och Snickarvägen, körde man Järnvägsgatan bakom Folkhögskolan och vidare till egnahemsområdet. Frågan är om vägen, som fortsatte efter korsningen Centralgatan, ursprungligen hette Smedsvägen . . .
 idag kallas den Smedsvägen men någonstans i bakhuvudet på redaktören klingar namnet Bäckvägen . . . vi ställer frågan:
- Vad hette vägen (med lila färg) innan den klipptes av när järnvägsviadukten byggdes?

 

Foto: Harald Eriksson

Här är viadukten i det närmaste klar. Vägen under är däremot inte iordningställd för trafik.
 

Foto: Harald Eriksson

Här ser vi R. Isaksson, J. Sandkvist och S. Ulriksson i färd med att färdigställa fyllnaden kring den nybyggda viadukten. Den är 25,4 meter lång och 4,6 meter över underliggande Tärnavägen. Hela byggprojektet leddes av Harald Niva från Storuman. Till höger om järnvägen låg och ligger fortfarande egnahemmen/villorna på Smedsvägen.
 

Foto: Harald Eriksson

Cirka 5000 kantstenar gick åt innan Storuman fick sin nya genomfartsled med trottoarer på var sida. På bilderna ser vi Harald Nilsson och Gunnar Vågsten, båda från Vindeln, göra förarbetena innan bärlager och asfalt kommer på plats. I bakgrunden ser vi den nybyggda viadukten.
 

Foto: Harald Eriksson

I Stensele hade man redan 1961 satt igång med att rusta upp huvudgatan genom samhället. Här ser vi ett foto i riktning mot Caltexmacken som låg i korsningen Vilhelminavägen/Storumanvägen. Känner du igen herrarna på fotot?
 

Foto: Harald Eriksson

Här ser vi en delegation från Norge och Sverige som överlägger om frågor kring turism kopplad till Blå Vägen. Den förste vi känner igen är piprökande Bo Lindblad, som vid denna tid var kamrer i Stensele Kommuns förvaltning.
●  (26/11 2013) Gerd Lindgren från Storuman informerar att den skäggige mannen i mitten är Lennart Hartin från Lycksele. Hon hade honom som lärare under gymnasietiden i Lycksele.
●  (26/11 2013) Jan Sandgren från Varberg berättar vidare: - Personen 11-2 i reportaget är läraren Lennart Hartin, 1915 – 1995. Han var lärare på gymnasiet i geografi och historia i Lycksele och bodde, i varje fall minst från 1970 och fram till sin död, i Rusele, Blåviksjön. Han var mycket trevlig och hade en Amazon med överväxel vilket väl inte var så vanligt åren 1963 – 1964. Hartin var född i Örebro.
●  (28/11 2013) Nils-Erik Edström, Umeå, känner igen mannen sittandes till vänster som Bert-Ove Bäckman, kommunalråd från Lycksele.
Red. anm.; Lennart Hartin hade en liten statistroll i TV-serien "NYBYGGARLAND" som visades på TV under våren 1972.
 

Foto: Harald Eriksson

När Blå Vägen var klar blev det dags att ta en premiärtur till Nesna i Norge. Här ser vi påstigning vid Storumans Järnvägsstation.
 

Foto: Harald Eriksson

En bensträckare vid riksgränsen mellan Sverige och Norge. Det är sen vår eller tidig sommar 1964 och isen har ännu inte släppt på Över-Uman.
 

Foto: Harald Eriksson
 

Foto: Harald Eriksson
Här rullar bussen in i Nesna i Norge. Om du inte vet var Nesna ligger i förhållande till Storuman, kan kartan nedan vara till hjälp.
 
 
Foto: Harald Eriksson

Den norska och svenska delegationen ställde givetvis upp för ett gruppfoto framför bussen. Från vänster står:
Johan Knutsen, Nesna - förste rektor Knut Naeselius, Tärnaby - kommunalkamrer Bo Lindblad, Storuman - faktor Birger Persson, Lycksele - turistchef fru Aase Rigmor Wright, Mo I Rana - affärschef Per Vestman, Lycksele - källarmästare Erik Borgman, Malåträsk - lokförare Harry Forsgren, Vännäs - hemmansägare Gösta Johansson, Tväråbäck - typograf Bertil Karlsson, Umeå.
 

Foto: Harald Eriksson

Skolekorps från Mo I Rana underhåller utanför hotellet i Nesna. Denna musikgrupp bestående av norska ungdomar gjorde ett flertal besök i Storuman på 1960-talet.
 

Foto: Carina Nilsson (Fjellström)

Här ser vi ett foto som Carina Nilsson tog med sin instamatic kamera 1968 när Skolekorps från Mo I Rana var på besök i Storuman. Bilden är tagen på gräsmattan bakom "Gula Paviljongen", som låg på den plats där ICA-huset med Systembolaget finns idag. Det gula huset revs 1981 när Sune Sandin skulle bygga nytt på Skolgatan.
 

Här är samma fastighet fotad vintertid från Järnvägsgatan.

© Storumansajten.se
 

Tillbaka!