Du är här: Startsida / Fotoarkiv / Inlandsbanan Index / Invigningen 1937



Av Jan Sandgren

Invigningen 1937 var slutet på en stor epok i Inlandsbanans historia och början på en ny. Som ni kommer att se så var det en diger skara människor inbjudna till festligheterna som kantade inlandsbanans sträckning från Storuman upp till Gällivare. Invigningen hölls i Kåbdalis. Huvudmåltiden hölls i ett jättetält vid älvstranden i Akkats.
 


Programblad
(Klicka på bilden!)
 

Storumans järnvägsstation utsmyckad inför invigningstågets ankomst. Flaggorna vajar i solskenet. Byggnaden bak till vänster i bild är Järnvägshotellet som hade sin storhetstid från nu och 20 år framåt. Pressbyråkiosken till vänster om stationen är en klassiker som man hittade vid nästan samtliga större järnvägsstationer.
 

Folk gick man ur huse för att beskåda det utsmyckade tågsetet som skulle frakta festdeltagarna upp till Gällivare via Akkats och Kåbdalis.
 

En del av personalen framför järnvägsstationen i Storuman. Enligt uppgifter så finns här herrarna Hedman, Moberg, Lind, Holmberg, stinsen Nilsson (Calle Nilssons far), Svanberg, Johansson och en vars förnamn är Anders. Vem som är vem på bilden vet vi inte i dagsläget. Vad hunden heter har vi inte kläm på ännu.
 

Bilder från invigningståget i Storuman vid inlandsbanans invigning 6/8 1937. Jan Sandgren berättar:

Bilderna har jag fått låna av Calle Nilsson (Margarin Calle), kopierade av fotografen C O Nilsson i Storuman. Att Calle hade sådana bilder är inte konstigt. Hans far var Storumans förste stins.
 


 


 


 


 


 


 

Här har vi hittat en tidig bild från kolbryggan du ser på bilden ovan. Detta fotografi är taget någon gång mellan 1925-1928. Det gick åt ganska många man för att vinscha upp kolvagnen och sedan tippa av kolet i lokets kolmagasin. I början av trettiotalet gjorde man en tillbyggnad på bryggan så att kol och manskap fick "tak över huvudet" vid otjänlig väderlek.

 


 

Storumans järnvägsstation vid invigningen i augusti 1937. Detta foto är i original svartvitt.
 

Här ser vi ett stort rallarlag utrustad med spadar. Bilden har vi hämtat från Jämtlands Museums webbplats.
 
Generaldirektör Axel Granholm skruvar ihop sista skarven av Inlandsbanan i Kåbdalis den 26 september 1936.
 
Här ser vi kronprins Gustav Adolf under invigningsceremonin i Jokkmokk den 6 augusti 1937.
 

Detta är tältet där man höll middag i Akkats. Jan Sandgren berättar:

Bilden har jag fått låna av Ragnar Holmkvist i Gullön* på  70-talet. Jag fick låna flera bilder av honom. C O Nilsson kopierade dessa åt mig, som vanligt. Östen Nilsson, motorvagnsföraren, hjälpte mig med frakten från och till Gullön. Det var ju ingen konst för honom, då han hade turer även åt det hållet.

Ragnar, med sin Gunborg, bodde i före detta stationshuset i Gullön. Gunborg var platsvakt vid Gullön till 1965 då stationen avbemannades.  Ragnar var spårbesiktningsman innan han gick i pension.

* Gullön ligger där Inlandsbanan stryker förbi Hornavan strax norr om Slagnäs i Norrbotten.
 

Järnvägsbron över Lilla Luleälv vid Akkats sett inifrån det uppställda festtältet.
 

Detta foto är taget inuti tältet där alla middagsgäster skulle samlas och äta den meny du kan läsa om längre ned i länken.
 

Detta foto har vi fått av Bertil Bengtsson i Nacka, vars mor var servitris i Gällivare vid denna tid. Bertil berättar:

- Jag tror att detta är ett "personaltåg" som gick före invigningståget, kanske dagen före, för att transportera ut den serveringspersonal som SJ värvat att servera vid Akkats och kanske på fler ställen. Gick tåget dagen före, fick personalen bo på tåget. Det är ju sovvagnar på bilden, SJ typ Ao4, nästan det modernaste man hade i den vägen. Och sovvagnar skulle knappast behövts om man inte skulle erbjuda nattlogi. Mina misstankar är alltså att detta personaltåg gick dagen före, eller tidigt på morgonen till Akkats. Under festligheterna i Akkats fick tåget naturligtvis flytta på sig för att ge plats åt invigningståget, men sedan måste det återvända för att hämta personalen för transport därifrån.

Bertil Bengtsson fortsätter:

- Men jag gissar ju bara, jag vet absolut ingenting om detta! Jag har e-postat till järnvägsmuséum och frågat om man har någonting i samlingarna om detta tåg, som ju skymtar till höger i bild på flera av bilderna från Storuman. Den som jag tror är min mor på fotot syns i bakersta raden, femte från vänster (bara ansiktet syns, min mor var kort). Hon hade då ännu inte gift sig med min far (möjligen hade dom precis träffats), så hon hette Anges Hedqvist.
 

Här är en annan bild tagen inne i festtältet. Hade festen hållits idag hade vi nog kunnat se en och annan dam med i sällskapet. De damer vi ser i bildens bakre regioner är vitklädd serveringspersonal.
 


Bordsplacering
(Klicka på bilden!)
 

Företag från hela landet bidrog på olika sätt till festens genomförande. Från Nordiska Kompaniet i Stockholm levererades 340 stycken specialdesignade kuverttallrikar som gästerna skulle få behålla som minne över tilldragelsen.
Stockholms Flaggfabrik bidrog med 30 stycken bordsflaggor och Tobaksmonopolet packade 160 stycken påsar innehållande "1 st. cigarr, 1 st. cigarrcigarett samt 3 st. cigarrer".
Från restaurang Bodensia i Boden lånades 1440 stycken glas, ölglas, brännvinsglas, champagneglas samt dessertvinsglas som tillsammans med möbler, köks- och servisattiraljer, mat och dryck fraktades med bil till festplatsen.
Landelius Konditori i Stockholm sände den 2 augusti i specialtransport 400 vol-au-vents (luftig smördegsbakelse) mot den norrländska vildmarken. Dessa skulle fyllas med en varm fiskstuvning och utgöra den specialkomponerade invigningsrätten
Paj á la Pajala. Serveringen sköttes av 35 servitörer och hovmästare från Stockholm som rest till Akkats för att på bästa sätt arrangera och genomföra den högtidliga middagen. Militären bistod med ett antal kokvagnar som ställdes upp bakom det jättelika kongresstält som rests invid den brusande Luleälven.

Ida Sixtensson på Sveriges Järnvägsmuseum har i mejlkontakt med Jan Sandgren berättat följande om restaurangväsendet inom SJ:

När järnvägarna kom till på 1850-talet skapades nya möjligheter för människor att resa.  Då var tågresorna långa och tidskrävande. Snart skapades behov av ställen där man kunde stanna och äta. ”Måltidsuppehåll” lades in i tidtabellerna
och järnvägsrestauranger byggdes, med eller utan hotell. Järnvägsrestauranger och hotell drevs i både statlig och privat regi. Många av dem var stora, livliga och välskötta. De erbjöd en välkommen måltid och efterlängtad omväxling i den långa tågresan.
Vid slutet av seklet 1800 hade tågresenärerna blivit mer tidsmedvetna och otåliga. Det ställdes krav på att tågen skulle göra så få stopp som möjligt. Sedan ett antal år hade SJ börjat med nattåg. Med mat ombord skulle tågen varken behöva stanna vid hotell eller restaurang. 1897 körde så SJ sin första restaurangvagn.
Järnvägshotellen förlorade i betydelse i takt med att nattågen blev vanligare. Men restaurangerna behöll sin funktion. Väntande resenärer på stationer ville fortfarande äta och restaurangvagnarna skulle förses med mat. På 1960-talet blev det modernt med självserveringar och på 1970-talet kom pubar på modet i stationshusen.
1909 tog Turisttrafikförbundets Restaurangaktiebolag över all restaurangdrift på SJ:s tåg, stationer och tågfärjor. 1938 bildade  Järnvägsstyrelsen ett eget restaurangbolag, AB Trafikrestauranger (TR), som tog över restaurangverksamheten.
År 2000 togs TR över av ett företag.

Dessutom skriver Ida Sixtensson att Sveriges Järnvägsmuseum har jubileumstallriken från Akkats i sin samling. Du ser den på bilden nedan.
 

Foto: Sveriges Järnvägsmuseum, Gävle.

Foto: Sveriges Järnvägsmuseum, Gävle.
 

Den totala kostnaden för Inlandsbanans färdigställande blev 136 miljoner kronor.
 

Storumansajten.se riktar ett stort tack till Jan Sandgren för detta nostalgiska bild- och textmaterial!
 

 
© Storumansajten.se
 

Tillbaka!