Du är här: Startsida / Fotoarkiv / Teknikbacken

ETT NOSTALGISKT ÅTERSEENDE
av Sören Hellqvist

Kommer du ihåg den gamla teknikbacken i Storuman?

   Den finns kvar än idag. Backen alltså. Den är nästan helt igenväxt och ingen har nog åkt nerför den korta backen de senaste 40 åren. Jag kommer mycket väl ihåg när man som mycket ung vintrarna 1958 - 1962 var här ganska ofta och lekte Bengt Erik Grahn. Det var till och med så att det fanns ett par belysningsstolpar uppsatta. Det gjorde att vi killar kunde vara där även efter skolan då det blivit mörkt. Och mörkt är det ju nästa dygnet runt vintertid. Denna backe ligger efter gamla Sorselevägen några hundra meter bortom järnvägsövergången i ändan på Materialvägen eller uppe vid Bjurs som vi sa på den tiden.
   Jag vill minnas att vi som bodde på vattenfallsområdet Röbro mitt emot Folkets Hus hade en egen väg till backen. Vi åkte skidor över järnvägen bakom Segerstens hus i början av Ringvägen och följde ett spår på bergåsen bort till backen. Efter spåret fanns det givetvis ingen belysning så vi åkte så att säga i månens sken. När vi kom till backen så var belysningen oftast inte tänd. Tände det gjorde man längst ner i backen så första åket blev en chanstagning. Jag drar mig också till minnes att kommunen eller någon frivillig insatsstyrka hade byggt ett litet starttorn på toppen av backen. Tornet finns inte kvar. Det har nog helt enkel ruttnat bort. Jag skulle kolla hur det låg till med den saken när jag tog denna bild, men det var för mycket snö att plumsa i uppför backen. Detta starttorn låg inte i backens riktning så det blev till att ta en rejäl vänstersväng på backkrönet. Ibland lyckades man inte med den svängen när man tränade störtlopp. Total åktid nerför teknikbacken låg väl på si så där en 5 - 6 sekunder. Sen tog det en evighet att klättra upp igen. Det var en höjdare när man fick skidor med  hickorykanter och bindningar med lågt fäste. Man kände sig som Bengt-Erik Grahn de få sekunder som åket tog.

Jag vet inte vem eller vilka det var som röjde och såg till att denna backe blev en skidbacke för oss ungdomar. Förmodligen var Stensele Kommuns fritidsavdelning inblandad i det hela. När den stora slalombacken på Stenseleberget hade röjts färdig i början av 1960-talet fanns det ingen anledning för oss ungdomar att nyttja denna teknikbacke längre. Men minnena finns kvar.

Jag slängde ut en fråga om Tomas Omma i gästboken. De mejl som inkommit angående honom förklarar varför det sällan eller aldrig fanns några brudar i teknikbacken. Han jagade helt enkelt bort dem därifrån. Tomas var same och led av Dawns syndrom. Han hade precis som många andra killar ett starkt tycke för flickor. Det var bara det att hans "tycke" var enormt starkt. Han skrämde helt enkelt skiten ur brudarna när han jagade dem.

Så här skriver förre storumanbon Sven-Åke Andersson angående teknikbacken:
- Reportaget om teknikbacken blev en väckarklocka... ett minne, som jag helt glömt bort. Var där och åkte med mina s.k. slalomskidor, som var grundvallade med tjära. "Splitken" var märket och dom hade skruvade stålkanter och "hickory" sula. Där hade jag också mina första "dubbelremmade" pjäxor....Så man kände sig som en riktig slalomåkare...
/Sven-Åke Andersson, Umeå/
 

Sommarkoll i backen!

Den 4 juli 2008 var det dags att titta till backen igen och se om det fanns några spår och rester kvar efter hopptornet som stod längst upp i backen. Det första jag hittade var resterna efter den stuga där samefamiljen Omma tidvis bodde på 50- och 60-talet. Stugan eldades tydligen upp
 

Utedasset som tronat intill har fallit ihop som ett korthus.
 

På den vänstra bilden ser vi resterna av hopptornet. På den högra bilden finns resterna av nerfartsrampen som var byggd från stenen och ner mot backen.
 

5-tumspikarna sitter kvar i virket som ramlat isär av tidens tand.
 

Elkabeln som försåg strålkastaren med ström hänger kvar mellan granarna, men har slitits loss under dom dryga 45 år som gått sedan lampan sist lyste.

Här ser vi hur elkabeln nötts in 7-8 cm i trädstammen efterhand när trädet vuxit. Det var rejäla don förr i tiden.
 

Efter lite sökande i terrängen hittade jag den lampa som försåg oss med ljus för snart ett halvt sekel sedan. Lampsockeln sitter fortfarande kvar.
 

Nu finns det nog inte så mycket mer kvar att upptäcka i den gamla teknikbacken. Om det inte finns guld i berget förståss!
 

© Storumansajten.se
 

Tillbaka!