Du är här:Startsida / Fotoarkiv / Vivi Nilssons album

Tips: Sätt muspekaren på respektive ansikte så ser du de namn vi lagt ut.

Fotografierna har vi genom Jan Sandgrens försorg fått låna av Vivi Nilsson, Storuman. Många av bilderna är fotade av Vivis far, Konrad Pettersson, som under sin levnad foto- och filmdokumenterade mycket av det som hände i Stensele kommun. Jan Sandgren, vår eminente faktaforskare från Varberg, har skannat samtliga bilder och gjort noteringar om de fakta som Vivi berättat.
Vi har kompletterat länken med andra foton som har samma tema som Vivis bilder.
 


Använd gärna fotografiernas bildnummer som referens vid kommunikation.
ÅNGBÅTEN "ÄRAN"

Här ligger ångbåten "Äran" kapsejsad vid stranden. Platsen är på Luspsjösidan av Sågnäset, d.v.s. sidan som vetter mot Luspnäset. Det är i flottningstid och timret som ligger i Luspsjön skall så småningom forslas vidare via Lillån som har sin forsnacke i ändan av Luspsjöviken *). Ångbåten "Äran", som var byggd 1873 av Lindholmens Varv i Stockholm, döptes till "Brunnsviken" och den trafikerade Mälaren i Stockholmsregionen. 1910 såldes den till James Funch i Saltsjöbaden och fick namnet "Ingarö Strand". Den såldes därifrån år 1922 till Storumans Trafik AB och hamnade i Storuman samma år eller något år senare. Den döptes då om till "Äran". Den blev skrotad och upphuggen 1941. Läs mer om ångbåtstrafiken på Umeälven här!
 
*) Lillån rinner ut alldeles intill den plats där Luspens Kraftstation ligger idag! /Red. anm.   SE BILD LILLÅN!



Fotot är ursprungligen ett vykort!

Här ligger "Äran" förtöjd vid ångbåtsbryggan på Sågnäset i Storuman. Året är 1930. I bakgrunden ser man de centrala delarna av Storuman. Mitt i bild kan man skymta Johan Zakrissons gård uppe på backen.



Tillhandahållet av Sveriges Järnvägsmuseum genom Ulrik Almberg. www.samlingsportalen.se

En unik bild från Östersund där vi ser ångbåtarna "Äran" och "Turisten" lastad på järnvägsvagn med destination Storuman. Året är 1923. Den som har kunskap i ämnet ångbåtar i Storuman vet att "Turisten" så småningom byggdes om till en s.k. flottarbåt och fick namnet "Stor-Nila".


Här ser vi "Stor-Nila" på Luspviken i Storuman. Båten byggdes 1891 av Ljunggrens Verkstad och fick namnet Trossö. Den gick då i trafik vid Karlskrona i Blekinge. Efter att även ha gått i trafik under namnet Eva i trakten av Göteborg hamnade den 1923 i Storuman och fick namnet "Turisten". Den blev, som man ser på fotot ovan, så småningom ombyggd med isbrytarstäv för att klara decimetertjockt istäcke. År 1944 såldes båten till Umeå Flottningsförening och byggdes om till en varpbåt för bogsering av timmer. Den blev då motoriserad med en 100 hk Bolinder tändkulemotor och fick namnet "Stor-Nila". Under 1970-talet kunde man se båten i Stockholms skärgård och senare under samma årtionde även i Umeå.
Här kan du se  bilder på "Stor-Nila" tagna på senare tid!

 

BÄRRENSERIET PÅ SÅGNÄSET

Fotografen är okänd!

Bärrenseriet på Sågnäset, eller Blåbärstorkeriet som det också kallades, byggdes av Svenska Medicinalväxtföreningen år 1915. Till föreståndare  utsågs möbelsnickaren Carl-Olof Saedén från Boden. Han kom med sin familj till Luspen *) när byggnationen var klar 1916. Det var inte bara ortsbor som levererade blåbär och sedermera också lingon och andra bär till torkeriet. Hushållningskommisionen gick 1917 ut med ett upprop till arbetslösa kvinnliga fabriksarbetare i syd- och mellansverige om möjligheten att tjäna pengar på bärplockning i Luspen. Dygnet efter uppropet kom det 10 flickor från Stockholmstrakten med tåg till Dorotea. Inlandsbanan var under uppbyggnad och det blev för dem att åka med ett materialtåg till Volgsjöfors. Därefter blev det fotvandring ca. 10 mil till Rönnäs vid Luspsjön. Flickorna var inkvarterade i Rönnäs och några av dem fick efter varje bärplockarpass lasta en båt och ro 3½ km till torkeriet på Sågnäset och sedan tillbaks igen innan det var dags för nattvila.
 
*) Luspen bytte namn till Storuman i och med att inlandsbanan drogs in i Luspen samhälle 1923. /Red. anm!
Fakta hämtat bl.a. från "Storuman från förr", utgiven av Snickarsmedjan ISBN 978-91-86249-60-1.
 

BLÅBÄRSFLICKOR
 

Någon gång i mitten av 1960-talet arrangerades en återträff för de "Blåbärsflickor" som 1917 svarade på uppropet att komma till Lupsen i Stensele socken för att plocka bär till bärrenseriet. Åtta av dem samlades framför Harald Erikssons kamera för att förevigas på bild. Vi har inte ännu funnit något tidningsklipp från denna återträff. Förmodligen är de flesta av damerna från mellan- eller södra Sverige, men någon kan ha sitt ursprung från våra nejder. Har du information om detta foto och/eller om bärrenseriet på Sågnäset vill vi att du hör av dig till redaktionen. Ingen av damerna är identifierad.
 

I boken "Hänna ska vi bo" (ISBN 91-7970-673-8) utgiven 1989 av Hembygdsbokskommittén i Storuman, kan man bl.a. läsa följande:
 

Andra grupper av "blåbärsflickor" fanns i byarna runt Storumansjön, bl.a. i Kyrkberg och Strömsund. I den som var placerad i Kyrkberg fanns en flicka vid namn Astri Bergman. En av ynglingarna i byn, Viktor Jonsson, fattade tycke för Astri och förärade henne en egenhändigt snidad stav när plockningsmånaden var slut. När Astri 1925 gifte sig kom hon att heta Astri Taube. Hon blev alltså hustru till vår store trubadur Evert Taube.

Tack Lars Edlund för att du förärade mig ett exemplar av boken! /Sören Hellqvist

Dan Ståhl från Storuman hittade reportaget i VK som Harald Eriksson gjorde till fotografiet ovan. Nedan kan du läsa det i sin helhet.
 

"Det är bara blåbärsriset som är sig likt", konstaterade 1917-års blåbärsflickor samlade kring sina ledare fruarna Eva Berg och Elsa Fåhraeus till 50-års jubileum i Storuman.

1917 års blåbärsflickor återsåg stenselemarker

Storuman (VK)  Blåbärsriset är det enda som är sig likt. Det kunde "blåbärsflickorna" konstatera när de efter 50 år återsåg Storuman och dess omgivning i förra veckan. Åtta damer från olika platser i landet som år 1917 var samlade till statlig plockning av blåbär främst i trakten av Rönnäs på södra sidan sjön Storuman.

   Under krigsåren hade medicinalväxtföreningen låtit uppföra ett bärtorkeri på Sågnäset Storuman och sommaren 1917 var ett mycket bra blåbärsår i skogarna runt sjön Storuman. Men på orten fanns inget folk som plockade dessa för torkning och senare leverans till det krigshärjade Tyskland. Ett upprop från dåvarande folkhushållnings-kommissionen om blåbärsplockning för arbetslösa fabriksarbeterskor förklingade helt ohört tills Djursholmsflickan Eva Karling (numera Berg och boende i Landafors, Hälsingland) uppmanades skaffa 10 stockholmsflickor för uppgiften.
                                 LÅNG RESA
  
Efter drygt ett dygn var man i Dorotea, där järnvägen tog slut. Sedan blev det materialtåg fram till Volgsjöfors och därefter vandring efter karta och kompass till Forsnacken och Rönnäs i Stensele. Fyra dygn tog den resan och väl framme med tomma magar och matsäckar togs man emot av hemmansägare Erik Eriksson i Rönnäs. Familjen Eriksson som var ovetande om flickornas ankomst ordnade inkvartering, och mat fick man genom kommissionens försorg hämta från Stensele, i den mån inte Eriksson tillhandahöll sik och börting ur sjön Storuman.
                               PLOCKMÅNAD
  
För övrigt var det bara att plocka blåbär. För den fria resan krävdes av 10 kilo per dag och flicka och betalningen var 20 öre per kilo. Därtill skulle bären forslas med båt till torkeriet på Sågnäset där föreståndare Saeden tog emot. Roddsträckan var 7 kilometer, så det blev bra kondition.
   Djungeltelegrafen förmedlade snart ryktet om flickornas

förekomst i Rönnäs och järnvägsbyggare samt andra ynglingar fann lätt vägen dit. Däribland dåvarande jägmästare Esseen vid Stensele revir som sedermera gifte sig med en av flickorna. Han ställde upp som färdledare på en Norge-resa, som givetvis på den tiden var en färd i väglöst land över sjöar, myrar och fjäll. Även detta 50-årsminne upplivar blåbärsflickorna i år, fast nu på bekvämare sätt i förhyrd buss.
                                    MINNEN
  
Det blev många minnen som åtta av de tio damerna återupplivade under Storuman-besöket. De enstaka gårdar som år 1917 fanns i Luspens by, är nu ett samhälle om cirka2500 innevånare. Visserligen var bärtorkeriet på Sågnäset borta men tvärs över inloppskanalen på Luspnäset återfanns Erik Erikssons dotter Frida Mörtzell, där det blev ett stort kaffekalas häromkvällen. Minnena från blåbärsåret, med den hårda brödbiten som enda färdkost i skogen, fisket i sjön och forsarna, de många roddturerna på sjön, besökande pojkar, ja allt väcktes till liv under samvaron. -Vi sjöng ofta och hade mycket roligt, kommenterade damerna plockningstiden. Och det sistnämnda gällde även för 50-årsjubileet, som avslutas under måndagen.
   De åtta damer som strålat samman i Storuman och blåbärsskogen kring Rönnäs var: Plockningsledare Eva Berg, Landafors, initiativtagaren till jubileet Elsa Fåhraeus, Luleå, Inga Ahnfeldt, Stockholm, Märta Essen, Västerlösa, Ellen Strömberg, Halmstad, Ingrid Abring, Uppsala, Birgit Lundberg, Djursholm och Lisbeth Lidholm, Stockholm.
                                                                     H å d e
 


HÖGSTEDTS SNICKERI

Fotografen är okänd!

Carl-Olof Saedén, som kom från Boden till Luspen 1916, byggde upp ett snickeri på Sågnäset. Han var ju möbelsnickare i grunden och drev snickeriet parallellt med jobbet som föreståndare för bärrenseriet som låg på samma tomt *). Både snickeriet och bostadshuset som låg intill drabbades av en rejäl brand någon gång kring 1920. Snickeriet byggdes upp igen. 1924 anställdes P.E. Högstedt till snickeriet. 1936 tog han över rörelsen och drev det vidare under namnet Högstedts Snickeri. Hos honom kunde man sedermera hitta snickareleven Olle Hellgren som då var 13 år. Olle hade tidigare bott i Vilhelmina.
 
*) Tomten låg på Strandvägen 37.
Fakta hämtat bl.a. från "Storuman från förr", utgiven av Snickarsmedjan ISBN 978-91-86249-60-1.
 

NORBERGS GAMLA SNICKERI

Någon gång efter 1945 övertogs Högstedts Snickeri av bröderna Hans och Per Norberg. De hade dessförinnan startat ett snickeri hemma på gården på Tvärgatan i Storuman. Det är detta snickeri som brinner på fotografiet ovan, som Konrad Pettersson tagit. Året är 1940.
Bröderna Norberg byggde 1951 upp en ny snickerifabrik på Lyckselevägen, nuvarande Blå Vägen 214.

Fakta hämtat bl.a. från "Storuman från förr", utgiven av Snickarsmedjan ISBN 978-91-86249-60-1.
 

Snickeriet på Tvärgatan brann ner till grunden.
 

RÖBRON

Denna bro på Vallnäs kom att kallas för Röbron. En anledning kan vara att broräckena av trä var rödmålade. Under bron rann det en bäck som mynnade ut i Luspviken. Före Vattenfalls reglering av Umeälven gick sjön ända in till Vallnäsvägen. På andra sidan bron fanns det två mindre vattensamlingar där Stensele kommun ända sedan slutet av 1940-talet sommartid hade två vingklippta knölsvanar. De hade köpts in från Eksjö i Småland. Den större vattensamlingen fick av den anledningen namnet "Svandammen".  HÄR KAN DU SE VAR SVANDAMMEN LÅG! Redan 1948 köpte kommunen in en gammal tvättstuga av SJ som användes till vinterförvaring av Svanarna.  SE BILD! Fåglarna sköttes inledningsvis av Oskar Mannberg och Bror Hansson men den sysslan övertogs i samband med badsjöns tillkomst av Axel Svensson från Avasund. Han jobbade som park- och anläggningsarbetare. Svanarna fick övervintra i SJ´s gamla tvättstuga, som efter ombyggnad och installation av vattenpool ställdes på Campingområdet nära pumpstationen.
 


Såg är såg det ut 1956 vid Röbro innan regleringen av Umeälven. Det är lågvatten och Luspviken går ända in mot Vallnäsvägen. Det större röda huset som syns ute på Sågnäset är den så kallade "Sågbaracken", som bland annat var bostad åt de som arbetade vid Sågverket alldeles intill.
 

UTSIKTEN PÅ STENSELEBERGET

Fotografen är okänd!

Utsikten, eller Skidstugan som den också kallades, byggdes 1943. Det var 15 män från Storuman som tog initiativ till bygget på Stenseleberget. Det fanns bara en gångstig uppför berget vilket gjorde att de fick bära upp allt som behövdes. Bror Granholm och Erik Widén var två av de 15 som jobbade hårt för att förverkliga Utsikten. Några av de övriga var: Sigfrid Sjödin, Sven Lönnberg, Gunnar Lönnberg, Folke Svanberg, Erik Bjälmén, Erik Smedman och Tage Norman.
Skidstugan revs i samband med att Skid- och friluftsfrämjandet i Stensele kommun tog initiativ till att bygga nytt och större.
HÄR KAN DU SE BILDER FRÅN INVIGNINGEN AV NYA BYGGET 1962!
 
Fakta hämtat bl.a. från "Storuman från förr", utgiven av Snickarsmedjan ISBN 978-91-86249-60-1.
 

RÄLSBARACKEN

Fotografen är okänd!

År 1928 köpte IOGT rälsläggarbaracken av SJ. Denna barack, som kom att kallas "Rälsbaracken", låg vid Röbron, närmare bestämt längs Materialvägen mellan nuvarande Sibyllagrillen (f.d. Röbrokiosken) och Blå Vägen. Den kallades också för "Ungdomslogen" när IOGT hade sin verksamhet förlagd i byggnaden. Ledare för logen var makarna Stina och Konrad Pettersson, som på fotot står längst till höger i bakre raden. Fastigheten, som hade två salar och en liten lägenhet med ett rum och kök, var inledningsvis upptagen med den verksamhet som IOGT bedrev. Viss skolverksamhet rådde här fram till 1932 då nya Folkskolan stod färdig. Så småningom öppnades Storumans första bibliotek i ett hörn i en av salarna. Detta var dock i mycket liten skala. I barackens lägenhet på ett rum och kök drev sömmerskan Stina Pettersson en syateljé. (Se foton längre ner! Red.anm!) Hon utbildade även sömmerskeelever, en verksamhet som hon så småningom flyttade till sin och sin make Konrads bostad längre upp på Materialvägen.
                           
DELFÖRSTORING-1                  DELFÖRSTORING-2       Hör gärna av dig och berätta om du känner igen någon på fotografiet!

Fakta hämtat bl.a. från "Storuman från förr", utgiven av Snickarsmedjan ISBN 978-91-86249-60-1.
 

Rälsbaracken på 1930-talet

Här är ett fotografi taget av Axel Torger. Året är 1931. Från vänster ser vi Tilda Jonsson, Elina Torger och Kristina Pettersson i syateljén som var förlagd i en av Rälsbarackens salar. Som synes var det Singer symaskiner som gällde i början av 1930-talet.
 


Ytterligare ett foto av Axel Torger taget vid samma tillfälle som bilden ovan. Från vänster ser vi Kristina Petterson, Elina Torger och Tilda Jonsson i syateljén.
 


Här ser vi samma rum som på bilderna ovan, men utan symaskiner. På väggen hänger det två tavlor som berättar att lokalen även används av medlemmar i Good Templar.    SE TAVLAN!  

TEATERGRUPP

Fotografen är okänd!

Här spelas det teater. Året är 1931 eller något år senare. Den piprökande mannen bakom i mitten är Konrad Pettersson. Vi ser också jägmästare Grenholm i mustasch bak till vänster. Mannen som står längst till höger i bild är affärsmannen Georg Stenvall. Damen sittande i mitten längst fram är fru Inga Collert. Hennes make Edvin Collert verkade som provinsialläkare i Stensele kommun åren 1928-1948. Vi ser också en glasögonbärande man i vit dress i bakre raden. Det är skånskfödde Torsten Arvastsson, som blev stationerad som posttjänsteman i Storuman den 22 oktober 1930. Vid sidan av sitt jobb för Postverket var han revisor för Storumans Municip. Han gift sig 1933 med Anna-Lisa Eldborn. Året efter föddes sonen Jan-Erik, som sedermera blev journalist och författare. Familjen Arvastsson blev kvar i Storuman till 1947 då Torsten förflyttades till Arvidsjaur och året efter vidare till Kalix.
 

CLAREUS HUS PÅ MATERIALVÄGEN

Fotografen är okänd!

På 1920-talet ropades detta hus in på auktion av Folke Hopstadius. 1934 övergick ägandet till Konrad Pettersson som köpte det som bostad till sin familj. Vi vet inte vilka människor det är som står framför den okände fotografen. Har du kompletterande uppgifter är du välkommen att höra av dig till redaktionen. Huset står på den tomt som idag är Materialvägen 9 (se nästa bild!).

DELFÖRSTORING 1                    DELFÖRSTORING 2                    DELFÖRSTORING 3

Materialvägen 9 i Storuman. Här bodde Konrad Pettersson med sin familj från 1934 och många år framåt. Idag ägs huset, som genom åren genomgått ett flertal renoveringar och utbyggnader, av paret Monica och Markus Falkner.
 

RUDOLF SJÖBERGS FASTIGHET

Året är 1937. Rudolf Sjöberg bygger nytt på Skolgatan. Detta är den första byggnad i Storuman som fick tegelfasad. Fastigheten finns kvar än i dag. Många förknippar den med huset där Sundsvallsbanken från 1960 hade sitt kontor. Se fotot nedanför!  Adressen är Skolgatan 24 i korsningen med Zakrisvägen.
 



Fotografen är okänd!

Enligt Vivi Nilsson skall detta vara det arbetslag som byggde upp Rudolf Sjöbergs fastighet på Skolgatan. Året är 1937. Fotot är taget i backen strax ovanför bygget på Skolgatan. Den fastighet man ser i bakgrunden finns kvar på samma ställe än i dag. Zakrisgården, den mindre byggnad som syns till höger om flaggstången byggdes 1827 och har tillhört samma fastighet trots många ägarbyten genom åren. Den ursprunglige ägaren bör ha varit Carl Nathanaelsson från Bjursele, som redan 1797 kom till Luspen. Av tre nybyggen som fanns 1805 ägde Carl Nathanaelsson två och denna fastighet bör ha varit en av dem. Den som givit namn åt Zakrisgården är med all sannolikhet Johan Zakrisson (född 1853) som ägde fastigheten under andra halvan av 1800-talet. I mantalskrivningslängden från 1890 kan man se att Johan Zakrisson egentligen heter Johannes Zakariasson.    SE BILD ZAKRISGÅRDEN IDAG!
Några är namngivna på fotot. Längst fram med basker sitter Konrad Pettersson. Till vänster om honom hittar vi Amon Jonsson med sonen Sten framför sig. Amons fru Hanna Jonsson står längst bak i bild och dottern Maj sitter framför henne. Hanna ägde vid denna tid ett café på Vallnäs. Det är möjligt att hon servade arbetarna vid bygget med fika. Ferdinand Nilsson och herr Mattsson (Leonard i förnamn tror vi!) finns också med på fotot. Anna Nilsson tycker sig känna igen sin farfar Ferdinand på fotot som nr. 4 längst bak i båtsmansmössa. Det är Leonard Mattsson (nr. 11) som sitter längst fram tvåa från höger. (Tips: Använd muspekaren på resp. ansikte så dyker identifieringarna upp!)

 


Ett fotografi från februari 1961. Sundsvallbanken flyttade in i Rudolf Sjöbergs fastighet 1960. Vi vet inte vilket år banken lade ner sin verksamhet i Storuman men 1986 gick Sundsvallsbanken ihop med Uplandsbanken och bildade Nordbanken, det som fyra år senare blev statliga PK-banken som idag är en del i Nordea. (Källa: Wikipedia).
 



Fotografen är okänd!

Här är ett gammalt fotografi som visar Skolgatan i riktning norrut mot järnvägsövergången. Till höger ligger Rudolf Sjöbergs fastighet som vid fotots tillkomst inhyste Agda Sjöbergs Modeaffär.
 


Interiör från Agda Sjöbergs Modeaffär på Skolgatan. Den som skulle köpa trådrullar kunde handla Giitermann´s Sysilke. SE BILD! En sådan dispenser akuktionerades ut av Bukowskis Market 2013 och gick för 2610 kr. Lådan är tillverkad av Mjölby Intarsia.
 


Julskyltning på Agda Sjöbergs Modeaffär på Skolgatan. "Julen nalkas med stora steg!" är budskapet som ges i skyltfönstret. En uppsatt skylt till vänster förkunnar att tandläkare Emanuel Påhlman (1887-1957) hade sin praktik i denna fastighet. Han flyttade sedermera sin praktik till Stockholm.
 

FOLKSKOLAN

Året är 1932 och den nya Folkskolan byggs i Storuman. Den kom så småningom att kallas för Centralskolan och revs någon gång i slutet av 1970-talet för att ge plats åt en ny fastighet för Konsums räkning. Hela byggnaden uppfördes tydligen med "handkraft". Inte en maskin i sikte. Vivi Nilsson tror sig komma ihåg att Erik Rådström, Aron Jönsson och Konrad Pettersson basade för bygget.

Här kan du läsa mer om skolverksamheten och dess utveckling i Stensele kommun.
 

GYMNASTIKFLICKOR

I folkskolans gymnastiksal övade dessa flickor gymnastiska unisona rörelser. Ledaren, som står i mitten vänd mot fotografen, heter Vera Arvén. Året är ca. 1936 och de påminner en del om IDLA Flickorna, som redan på 1940-talet blev populära med sina synkroniserade gymnastikuppvisningar med boll. Flickan längst till vänster med ryggen mot kameran heter Torborg Sundström. Flickan framför henne heter Anna-Stina Johansson (gift Sahlman).
 

SJUKSTUGAN I STENSELE

Sjukstugan i Stensele byggdes 1937. Den gamla sjukstugan fick efter det tjänstgöra som epedemisjukstuga. Provinsialläkare Edvin Collert, som tjänstgjort som provinsialläkare i Stensele sedan 1928, fick därmed större resurser. Det var inte helt ovanligt att det vid denna tid gjordes relativt komplicerade kirugiska ingrepp på Stensele Sjukstuga. Lycksele lasarett öppnade inte förrän 1962. Det var med andra ord Umeå Lasarett som gällde när man behövde mer kunskap och resurser än vad som fanns i Stensele.
 
Fakta hämtat bl.a. från "Storuman från förr", utgiven av Snickarsmedjan ISBN 978-91-86249-60-1.
 

HUSMODERSFÖRENINGEN

Storumans Husmodersförening bildades den 29 januari 1939. Föreningen var redan från starten samhällsengagerad. Man lade sig i samhällsutvecklingen och påverkade beslutsfattare på olika nivåer inom kommunalpolitiken, Storumans Municip och Stensele Församling. Husmodersföreningen var helt opolitisk.
I den över raden från vänster ser vi Siri Lönnberg, Karin Forsberg, Hulda Danielsson, Hilma Jansson, Tilde Jonsson och Signe Berg. I den nedre raden från vänster ser vi Elsa Granholm, Heldine Landin, Karolina Lönnberg, Anna Nilsson, Helena Bylund och Ebba Mattsson.
Fotografiet är taget någon gång mellan 1945 och 1950.
 
Fakta hämtat bl.a. från "Storuman från förr", utgiven av Snickarsmedjan ISBN 978-91-86249-60-1.
 

GAMMAL FASTIGHET

Denna stora fastighet låg i hörnet Stenselevägen/Järnvägsgatan, på samma plats där Georges Livs och Yngvessons Audio & Video en gång i tiden låg. Året är okänt och det se ut att vara en rejäl snövinter i Storuman. Vi har ingen aning vem mannen med hund på bilden är.
 

LINDSTRÖMS CYKEL & SPORT

1934 startades den första sportaffären i Storuman av Hjalmar Johansson. Adressen var Skolgatan 16. Butiken såldes vidare till Gottfrid Johannson, som drev "Gottes Cykel & Sport fram till 1946 då Axel Lindström köpte rörelsen av honom. Affärsrörelsen utvidgades så småningom till att även saluföra motorcyklar och bilar. Fotografiet, som är taget ca. 1948, visar interiören i Axel Lindströms butik. Som synes är det Monark som är det stora svenska cykelmärket. Sparkstöttingar var populära redan på 1940-talet.

Fakta hämtat bl.a. från "Storuman från förr", utgiven av Snickarsmedjan ISBN 978-91-86249-60-1.
 



Fotografen är okänd!

Här är ett fotografi som vi fått låna av Barbro Lindström. Bakom disken står Sigfrid Eriksson, som i många år jobbade för Axel Lindström. Sedermera kunde vi se Sten-Elis Wiklund och Kurt-Lennart Johansson som säljare i butiken. En brand 1976 gjorde att affärsrörelsen så småningom lades ned. Verkstadsdelen, som drevs vidare efter branden, övertogs kort därefter av Hans Evertsson, som flyttade den till hantverkshuset på industriområdet vid Storhälla.
 


Här ser vi ett foto taget från Cityhuset i riktning mot torget. Lindströms Sportaffär tronar mitt i bild och bilverkstaden ser vi till höger. Fotot är från mitten av 1960-talet.
 

MANNBERGS CAFÉ OCH BAGERI

År 1944 tog Oskar och Sonja Mannberg över en café och bagerirörelse på Stenselevägen. Fotografiet ovan är från 1948 och visar en interiör från det café som drevs i anslutning till bageriet. Mannbergs limpa, som inledningsvis gräddades i en vedeldad ugn, blev vida omtalad. Detta café kom att kallas "Kringlan", kanske beroende på att det under en tid hängde en reklamskylt på utsidan av fastigheten med en avbildad kringla (som är ett bakverk i form av en åtta eller en ring). En del av möblemanget som syns på fotot hamnade så småningom på Safarigården, den ungdomsgård som Storumans ungdomar själva byggde upp i gamla konsumfastigheten på Bondevägen 4 på Vallnäs. SE BILD!
 


Här är ett fotografi från 1948 som visar kassan och sortimentet i Mannbergs Café på Stenselevägen. Det fanns givetvis godis i lösvikt. Det var inte ovanligt på denna tid att man fick sitt godis i en pappersstrut. Cigaretter, cigarrer och tobak fanns också i sortimentet.
 


När HSB´s fastigheter på Lyckselevägen (sedermera Blå Vägen) byggdes färdigt vintern 1962/63 flyttade Oskar och Sonja Mannberg sin bageriverksamhet till denna fastighet i korsningen Stationsgatan. Bageriet låg i bottenvåningen och caféverksamheten öppnades i mellanplanet. Paret Mannberg flyttade in i lägenheten på övervåningen. Västerbottens Kuriren hyrde in sig i ett av rummen på nedre plan.
 


Mannbergs Konditori som det såg ut i mitten av 1960-talet. För de fikasugna fanns det alltid massor av bakverk att välja mellan. Cafédelen låg i den inre lokalen. Se nästa bild!
 


Mannbergs Café som det såg ut i mitten av 1960-talet. Givetvis fanns det en jukebox fylld med de dåtidens populära låtar. Det ligger en sedel med valören 10 kronor på bordet i förgrunden. Den motsvarar i dagens penningvärde ca. 94 kronor. Det räckte gott och väl till en fika för två och det blev skapligt med pengar tillbaka.
Mannbergs blev en samlingspunkt för många ungdomar i Storuman. Några hade råd med en läsk och en "dammsugare" för 1 krona och 50 öre, andra inte. En månadslön för en verkstadsarbetare låg mellan 300 och 400 kronor. En veckopeng på 5 kronor var för många ungdomar en rejäl slant.
Känner du igen någon av herrarna på fotot? I Mannbergs Bageri jobbade bland andra bagarna Göte Gotthardsson från Stensele och Allan Lindkvist från Storuman. Bagaren i bild däremot är mannen som både bakar och äger rörelsen Oskar Mannberg. Mannen han pratar med har vissa likheter med kommunalkamrer Bo Lindblad, men om det är honom låter vi tillvidare vara osagt.
 

CONRAD ANDERSSONS PAPPERSHANDEL

Interiör från Conrad Anderssons Pappershandel. Den låg på Vallnäsvägen 2 korsningen Nygatan, d.v.s. samma fastighet där Solléns Foto (1954-1959) och sedermera Nilssons Foto (1959-2002) höll till. Fotot är från 1948. Fastigheten, med affärslokal och bostad, lät Conrad Andersson bygga 1931. Samma år startade han papperhandeln. Ganska snart utökade han sitt sortiment med tobak, tidningar och en stor mängd diversevaror. Conrad Andersson startade även upp ett litet tryckeri i en mindre byggnad på samma tomtområde vid Nygatan. Det tryckeriet köptes så småningom upp av Bror Hansson som byggde nytt på Lyckselevägen ovanför Kommunala Mellanskolan (sedermera Realskolan och numera Luspengymnasiet).
 



Fotografen är okänd!

Här är ett foto vid fått låna av Lars-Göran Mattsson från Avesta. Hans bröder Ebbe (till vänster) och Rane poserar med sina cyklar framför Conrad Anderssons Pappershandel. Är deras byxor uppvikta för att inte tyget skall fastna i cykelkedjan eller var det kanske detta byxmode som gällde 1940 då fotografiet togs?
 

SLAKTERI OCH BUTIK PÅ NYGATAN

Fotografen är okänd!

Denna fastighet på Nygatan byggdes 1919 av en herre vid namn Johansson, förnamnet okänt. Han kom till Storuman från Örnsköldsvik. Han och hans familj bodde inledningsvis i Stensele men flyttade till Storuman och lägenheten på övervåningen när bygget var klart. Johansson öppnade en butik i nedre planet där han sålde varor från det rökeri och det slakteri han byggt upp i anslutning till fastigheten. Han sålde även mjölk som han fick levererat i 50 liters krukor per järnväg från Vilhelmina Mejeri. Så småningom hyrdes fastigheten ut till Axel Jacobsson från Ramsele som då öppnar sin första livsmedelsbutik i Storuman. 1931 köper han en lanthandel på Vallnäsvägen av Georg Lindkvist och öppnar Vallnäs Livs som senare blev Vallnäs Diversehandel när sortimentet utökas med bensin och järnvaror. (Se nästa bild!)
 


Vallnäs Diversehandel som den såg ut i början av 1930-talet. Den var belägen på samma plats där Maltes Livs, Vivo och Vallnäs Livs en gång huserat. Fastigheten, som så småningom byggdes om rejält, har adressen Vallnäsvägen 13. Idag består den av enbart lägenheter.
 

 

Fotografen är okänd!

Här ser vi Axel Jacobsson bakom disken i sin nyöppnade livsmedelsbutik på Vallnäsvägen. En hållare med presentpapper, en våg och en kaffekvarn trängs på affärsdisken.
 

 
FOLKPARKEN I STORUMAN
 

Folkparken i Storuman låg på det område där Umluspens Kraftstation ligger och Statens Vattenfallsverk, numera Vattenfall AB, har sina verkstäder, d.v.s. vid Luspen. *)  SE KARTA!  Marken köptes upp av föreningen Folkets Park som bildats den 3 juli 1932. Förutom dansbana och serveringshall med kök byggdes även en huslänga med försäljningsstånd och skjutbana för luftgevär. På fotografiet från 1936 ser man just denna huslänga. Till vänster om denna syns dansbanan.

*) Luspen kommer från det samiska ordet Luspie, som betyder utlopp från sjö.

 


Denna byggnad på folkparksområdet användes förmodligen året om. Den kan bland annat ha använts som klubbstuga för idrottsklubben och andra föreningar. Vintertid satte man in dörrar och fönster på utbyggnaden (Se nästa bild!). Flickorna på bilden är inte identifierade!
 



Foto ur UVF´s fotoarkiv!

Dessa lokaler var säkerligen perfekta för ortens föreningar vid årsmöten, jubileer och andra tillställningar.
 



Foto ur UVF´s fotoarkiv!
 

  Här ser vi festområdet på Folkparken i Storuman. Bortom dansbanan ligger utescenen där många av dåtidens stora artister uppträdde. Det sägs att Carl Jularbo och hans orkester spelade upp till dans på dansbanan och då kan man gissa att det var trångt både på dansgolv och utanför. Kurt Hamre berättar i boken "Storuman från förr" om en annan populär orkester som ofta spelade upp till dans på Storumans Folkpark. Orkestern hette "The Blue Boys" och orkesterledare var Clas Edor Brander. Han spelade dragspel och sjöng. De andra orkestermedlemmarna var Arne Persson som spelade gitarr, Peller Westergren på kontrabas, Erland Andersson som spelade saxofon och trumpet samt vår eminente bagare och fotbollspelare Allan Lindkvist som trakterade trummorna. De kan nämnas i sammanhanget att de dansande paren fick köpa dansbiljetter. De kostade 10 öre per dans men höjdes så småningom till 25 öre när dansorkestrarna som drog folk höjde sina gager.
  En annan lokal orkester som med all sannolikhet också någon gång spelade upp till dans på Folkparken var "Cubana Boys" 
SE BILD!  med Einar Sandberg på dragspel och saxofon, Hugo Fredriksson dragspel, Ivar Barrsten gitarr och Gottne Isaksson som spelade kontrabas och dragspel.
 

   Roland Nilsson på företaget Linjalen Tre.Noll fick för några år sedan in en upphittad POLETT som ursprungligen användes vid Folkparken i Storuman. Den är gjord i mässing och polettens budskapet är solklart: - Varsågod, en kopp kaffe!    SE BILD!   Du som har information om denna polett får gärna höra av dig till redaktionen och berätta mer!
 


Dansbanan i närbild. Den trästolpe i mitten som håller uppe taket var nog mest i vägen för dansparen när de svängde sina lurviga över dansgolvet. Den observante ser två fönster på en fastighet genom dansbanans vänstra del. Undrar vilket hus på Sågnäset det är?
 


  Storumans Manskör bildades 1940 på initiativ av Albin Lundström som också blev ordförande i styrelsen. Övriga medlemmar bestod av ordförande vice ordförande Hjalmar Wallin, sekreterare Herman Lindholm, skattmästare Gottfrid Sjöberg, ledamot Oskar Mannberg. till dirigent valdes Hjalmar Wallin.
  Det kan mycket väl vara Storumans Manskör som sjunger upp på utescenen på fotografiet. Vi ser att Luspsjöviken går in alldeles bakom Folkparken. Det är alltså den södra sidan av Sågnäset som syns i vänster bildkant.
 


Här ser vi utescenen fotad vid ett annat tillfälle.
 


Denna bild är inte något fotografiskt mästerverk men har ändå sin självklara plats i länken. Det är midsommar och i väntan på att festligheterna skall börja sitter de som jobbat hela förmiddagen med arrangemanget och tar igen sig med en fika utanför dansbanan.
 


Det här är brunnen som fanns i anslutning till Folkparken.
 


Varför detta foto togs vid Folkparken vet vi inte, men dessa sju herrar har säkert en koppling till nybyggnation och/eller upprustning av de byggnader som fanns på området. Från vänster ser vi: Konrad Pettersson (bygg), Ferdinand Nilsson (målare), Gotthard Viklund (sågverksägare), Calle Tillstrand (signalreparatör vid SJ), Amon Jonsson (bygg), Allan Eriksson (caféägare och bagare) och Lambert Jonsson (banarbetare).
 



 

Vi avslutar Vivi Nilssons fotosida med en bild på de tre utedass som fanns tillgängliga på Folkparken. Till höger syns en del av ett trästaket. Man tog nog inte entré vid danstillställningarna utan fick inkomster genom att sälja dansbiljetter. Pilkastning, luftgevärsskytte och försäljning av kaffe med dopp gav nog också en slant i kassan.

Tack Vivi Nilsson för dina kunskaper om "förr i ti´n" och tack Janne Sandgren för ditt arbete med att skanna foton och sammanställa textmaterial till denna fotosida!
 


© Storumansajten.se
 

Tillbaka!