Uppdaterad 2007-05-30

Storumans Ångtågsförening är en intresseförening som underhåller och bevarar gamla ånglok och vagnar.
På bilden ovan ser vi ånglok nummer 957 som byggdes för exakt 100 år sedan. Detta lok är numera stationerat i Storuman.
Storumansajten var med lördagen den 10 maj när man skulle sätta fyr i pannan och göra en provtur på Inlandsbanan.
Eftersom föreningen i Storuman inte har något eget trafiktillstånd anslöt två herrar ur Arvidsjaurs järnvägsförening och övervakade
provturen till Lomselenäs tur och retur. En sträcka på totalt ca. 60 km.

Det tar upp till 4 timmar att elda upp ångtrycket i pannan. Under tiden fick tåget en gedigen rundsmörjning. På frågan om hur många
smörjställen det finns på loket, blev svaret - Hur många som helst! Ånglokets Vänner har tillgång till ett av stallarna i lokstallbyggnaden
där loket förvaras och underhålls.

Det är fascinerande att höra ljudet när het ånga pressas ut genom olika ventiler.

Att vara lokeldare var absolut inget lättsamt arbete under ångloksepoken. Det berättas att vid en resa mellan Vännäs och Storuman
under krigsåren eldades tåget med vanlig ved. Det gick åt 50 kubikmeter innan tågsetet var framme i Storuman. Eftersom det inte
rymdes så mycket ved ombord blev man tvungen att fylla på vedförrådet under resans gång. Och givetvis var det eldaren som fick dra
det tunga lasset när allt bränsle skulle hivas ombord.

Här ser vi Lasse Norberg (t.v.) och Leif Sandberg hålla koll på ångtrycket.

Gamla hederliga manometrar visar trycknivåer i olika behållare.

Loket har fått en ordentlig smörjomgång och ångtrycket är över 10 bar. Det börjar bli dags för avfärd mot stationsområdet.

Jens Forsberg uppe på loket ser ut att ha allt under kontroll. Kalle Strandberg (t.v.) och Leif Sandberg ser lite mer fundersamma ut.

Lite specifikationer!

En viktig detalj är mätningen av flänstjockleken på drivhjulen. Den mätningen måste göras av trafikansvarig och noteras innan tåget
får tillstånd att trafikera järnvägen.

Nu är det dags att avgå mot Storumans station. Men först måste loket ut på vändskivan och riktas in mot utfartsspåret.

Vändplattan är givetvis elmotorstyrd men lite handkraft skadar inte när rälsarna skall passas in.

Nu är loket på rätt spår och resan kan börja.

Kalle Strandberg är gammal i gården och såg till att "ungdomarna" fick lära sig ett och annat om hur man hanterar gamla ånglok.

Här är loket på väg mot huvudspåret i riktning mot Stensele.

Kalle Strandberg och Lars Johansson samverkar i lokförarhytten.

Lars Johansson manövrerar in loket på stationsområdet.

Här är loket på plats efter det att en tågvagn kopplats på. Nu var det dags för lunch.

SE ÄVEN JUBILEUMSRESA TILL GUNNARN 2008

Efter lunch och ett tågmöte på stationen var det dags att påbörja färden inlandsbanan norrut mot Lomselenäs som var dagens
destination. En sträcka på dryga 30 km.

Det är inte så ofta bommarna vid korsningen Skolgatan går ned, men nu var det dags inför förvånade bilister.

En gammal telefonstolpe efter spåret - tänk vad många rikssamtal som passerat här!

Ett stopp i Svärtträsk, eller Gunnarberg som det heter numera, innan resan fortsätter norrut.

Här är en gammal bild på stationshuset i Svärtträsk. Byggnaden finns kvar än i dag, dock inte på denna plats. Kalle Strandberg
köpte fastigheten och flyttade den till Yttervik, som ligger efter E12:an några mil innan Tärnaby. Där har han byggt upp stationen och
har den som fritidsbostad. Bilden har vi lånat av Kalle. Fotnot; Kalle Strandberg avled 2011.

Det var säkert ganska länge sen renarna behövde passa sig för ånglok på Inlandsbanan.


Järnvägsövergången i Lomselenäs. Denne bilist trodde nog inte sina ögon när bommarna gick ner.

Här i Lomselenäs var det dags för en fika innan tåget vände åter mot Storuman.

Lasse Norberg bjuder laget runt på kaffe och fikabröd.

Stationshuset i Lomselenäs är i risigt skick. Och det var nog rätt länge sedan någon köpte en tågbiljett här.

Efter en 20-minutersrast var det dags att åka tillbaks till Storuman.

Renarna hade klivit upp på spåret igen. Nu blev det löpa av i några kilometer innan dom fattade att loket ville förbi.

Vyer från Inlandsbanan

Gubbergets stationshus - hur grann som helst. Byggnaden ägs privat och används som fritidshus.

Berit Norberg står med kameran i högsta hugg. Det gäller att plåta medan man har "ångan uppe"!

Tillbaka i Storuman. Kurt Hamre hade hittat ner för att föreviga ångloket med sin kamera.

Omväxling till annat spår enligt gammalt koncept.

Det är ganska många reglage och spakar att hålla reda på för Lars Johansson.

Tillbaks där resan började fyra timmar tidigare.

Storumansajten.se tackar Storumans Ångtågsförening för en trevlig tur på Inlandsbanan. Och tack för fikat. Det satt bra.

Text och foto:
Sören Hellqvist
Storumansajten.se