STORUMAN - EN STOR INLANDSKOMMUN I LANDSKAPET LAPPLAND - VÄSTERBOTTENS LÄN

Startsida  Fotoarkiv  Nybyggare  Veckans gammbild  Efterlysning  Storuman.se  Turistinformation  Byafilm

De svenska myntens historia 1534–1873

   År 1534 infördes ett nytt mynt i Sverige – dalern. Till en början användes den främst vid utrikeshandel. Namnet kommer från den tysk-böhmiska valutan Thaler, vars mynt hade ungefär samma vikt och silverhalt som den svenska dalern. Eftersom flera europeiska länder använde liknande silvermynt blev dalern ett internationellt gångbart betalningsmedel. När dalern infördes motsvarade den 4 mark, men under senare delen av 1500-talet försämrades markens värde kraftigt. Redan omkring år 1571 motsvarade en daler 8 mark, och bara några år senare hade värdet stigit till hela 30 mark. Detta är ett tydligt exempel på att inflation och penningvärdesförändringar inte är något modernt fenomen.
   År 1604 bytte dalern namn till riksdaler. Samtidigt levde den gamla benämningen daler kvar som ett rent räknemynt motsvarande 4 mark eller 32 öre. Efter 1604 präglades alltså inga nya dalermynt, men valören användes fortfarande i bokföring, skattelängder och andra handlingar. För att skilja denna från det präglade silvermyntet kallades den ofta svensk daler.
   Riksdalern behöll däremot sitt värde genom att alltid innehålla ungefär 25,5 gram silver. Däremot förändrades dess växelkurs mot övriga mynt. Redan år 1609 motsvarade en riksdaler 6 mark, vilket innebar 1½ svensk daler. Före 1776 användes riksdalern huvudsakligen vid utrikeshandel och cirkulerade därför endast i begränsad omfattning inom landet. Det präglade myntet riksdaler tillverkades mellan 1604 och 1871. Från 1777 blev det Sveriges huvudmynt och från 1830 användes den officiella beteckningen riksdaler specie. Ordet specie markerade att det var fråga om ett verkligt silvermynt och inte ett räknemynt eller en sedel. Benämningen förekommer redan under 1600-talet, men präglades inte på själva mynten förrän 1830. Det latinska ordet specie översattes i Finland med ordet kova, som betyder "hård". Därifrån kommer troligen det svenska slanguttrycket kovan för pengar.

Dubbel myntfot

   År 1620 införde Sverige ett system med dubbel myntfot, där både silver och koppar användes som grund för myntvärdet. Bakgrunden var den stora bristen på silver och Sveriges rika tillgångar på koppar. Kopparmynten sattes dock till ett alltför högt värde i förhållande till metallens verkliga värde, vilket gjorde att de snabbt sjönk i anseende jämfört med silvermynten. År 1633 fastställdes därför en ny växelkurs mellan de båda myntslagen.
   Mellan 1644 och 1776 präglades dessutom de berömda plåtmynten. Dessa bestod av stora kopparplåtar vars metallvärde skulle motsvara det nominella värdet i daler silvermynt (dr sm). Eftersom koppar är betydligt mindre värdefullt än silver blev plåtarna mycket stora och tunga. Den högsta valören, 10 daler silvermynt, präglades åren 1644–1645 och vägde hela 19,7 kilogram, vilket gör den till världens största mynt. År 1644 motsvarade 1 daler silvermynt 2½ daler kopparmynt, och från 1665 fram till myntreformen 1776 motsvarade den 3 daler kopparmynt. I det dagliga livet gjordes de flesta affärer upp i kopparmynt.

Nödmynten under Karl XII

Under Karl XII:s regering gav staten ut de så kallade nödmynten, eller mynttecken, mellan 1716 och 1719. Syftet var att finansiera de kostsamma krigen. Mynten var tillverkade av koppar men gavs ett betydligt högre värde än metallen egentligen motsvarade. Varje nödmynt skulle motsvara ett plåtmynt på 1 daler silvermynt, trots att kopparinnehållet var betydligt mindre värt. Efter Karl XII:s död drogs nödmynten in och löstes in till ungefär hälften av sitt nominella värde. Resultatet blev en kraftig inflation och stora ekonomiska förluster för dem som innehade mynten. Under samma period gavs även de första svenska myntsedlarna ut. Dessa utgjorde egentligen obligationer men accepterades som betalningsmedel. Även de löstes in efter kungens död med ungefär samma värdeminskning som nödmynten.

Myntreformen 1776

Under Gustav III genomfördes den stora myntreformen 1776, som började gälla den 1 januari 1777. Den gamla kopparfoten avskaffades och riksdalern blev rikets huvudmynt. Den delades nu in i 48 skillingar, där varje skilling motsvarade 12 runstycken. Samtidigt avskaffades den medeltida mynträkningen i mark, öre och penningar, som hade använts i flera hundra år. Reformen markerade slutet på de problem som den dubbla myntfoten hade orsakat under 1600- och 1700-talen.
   Den nya myntenheten skilling började präglas år 1802. Mynten tillverkades av koppar och var knutna till banco-sedlarna, vilket gjorde att de efter 1835 kallades skilling banco. En riksdaler motsvarade 48 skilling banco. Trots reformen levde de äldre benämningarna daler silvermynt och daler kopparmynt kvar i folkmun under lång tid.

Sedlar och olika riksdaler

År 1789 grundades Riksgäldskontoret, som började ge ut egna sedlar. Riksens Ständers Bank, dagens Riksbank, hade redan börjat ge ut sedlar år 1777. Under slutet av 1700-talet och början av 1800-talet förekom flera olika slags sedlar och riksdalervalörer samtidigt, vilket gjorde betalningssystemet komplicerat. År 1803 bestämdes att 1 riksdaler banco skulle motsvara 1½ riksdaler riksgälds. År 1834 fastställdes att 1 riksdaler specie motsvarade 2⅔ riksdaler banco eller 4 riksdaler riksgälds. Under några år angavs därför alla tre valutorna på sedlarna. Riksgäldssedlarna drogs in 1836 och upphörde helt 1846. De svenska banksedlarna trycktes på vitt papper mellan 1661 och 1834. De första färgade sedlarna från Riksbanken gavs ut 1835. Från 1748 angavs dessutom valören även på finska.

Decimalsystemet 1855

Den 1 juli 1855 infördes decimalsystemet i Sverige. Riksdaler riksgälds bytte namn till riksdaler riksmynt och delades nu in i 100 öre. Därmed blev myntsystemet betydligt enklare än tidigare. Det är viktigt att komma ihåg att decimalsystemet inte infördes förrän 1855. Tidigare gick det 32 öre på en daler. Om det exempelvis står 2 daler 16 öre i en bouppteckning från 1700-talet betyder det alltså 2½ daler, inte 2,16 enligt dagens sätt att skriva decimaler.

Myntreformen 1873

År 1873 genomfördes den myntreform som lade grunden till dagens svenska valuta. Sverige, Norge och Danmark bildade den Skandinaviska myntunionen, där kronan blev gemensam valuta och delades in i 100 öre. Vid övergången sattes 1 riksdaler riksmynt = 1 krona, medan 1 riksdaler specie motsvarade 4 kronor. Samtidigt infördes guldmyntfot, där kronans värde knöts till en bestämd mängd guld. Silver- och bronsmynten blev därefter skiljemynt, vilket innebar att metallvärdet inte längre motsvarade myntets nominella värde. Guldmyntfoten avskaffades 1931, då sedlarna inte längre kunde lösas in mot guld.Den nu gällande svenska myntlagen trädde i kraft 1972.