Det har dykt upp material från 1969 som gör att man ställer sig frågan: - Vad gjorde vi egentligen? Materialet, som kommer från Carin Tafvelin, Storuman, belyser verkligen de skillnader i tänkande som fanns i Stensele Kommun mellan ungdomar, föräldrar, skola. Kommunen på ena sidan och kyrkan på den andra. Vi vet inte hur många av oss som hamnat i "helvetet", men enligt komminister Martin Lundström, borde väl vi alla träffas där nere bland eldgafflar, hetta och svält.

Redaktören, Sören Hellqvist, har sammanställt artikel- och insändarmaterialet som består av fotokopior. En del text är omskriven p.g.a. att den lilla textstorleken ibland inte lämpar sig för webbpublicering. Tidningsartiklarna fanns i Västerbottens Folkblad och Aftonbladet.

STORUMAN (VF):  - Med upprörda känslor kom en präst in i vår lokal i Strömsunds skola, där ett 30-tal ungdomar var samlade och som alla andra fredagskvällar roade sig med olika spel och lekar. Han fördömde vår verksamhet och påstod att jag som dess ledare ledde ungdomarna till helvetet.

Detta omtalar en mycket upprörd ungdomsledare, fru Karin Johansson, Strömsund.

- När prästmannen första gången var in i lokalen och fördömde ungdomarna var jag själv i köket för att ställa i ordning vissa saker för ungdomarna. Alla var skräckslagna sedan prästmannen varit in i lokalen. Jag ringde genast till en gård och fick tala med prästmannen och bad honom komma till skolan för att närmare höra vad det var fråga om, berättar fru Johansson.

- Efter en stund kom han och var upprörd över den verksamhet som jag ordnade för ungdomarna i byn. Prästmannen gick fram på golvet där några ungdomar roade sig med att låtsas dansa. Han skilde två flickor som dansade med varandra och ansåg det högst osedligt att två flickor dansade med varandra, samt att ungdomarna dansade för nära med varandra. Dessutom ansåg prästmannen att det var för mörkt i lokalen genom att endast en lampa var tänd i rummet.

- Han predikade en lång stund om hur jag drog dem med till helvetet, samt om djävul och helvete. Efteråt blev ungdomarna mycket rädda för vad som sagts av prästmannen, omtalar fru Karin Johansson.

- Jag vill frita ungdomen från prästmannens osakliga påstående, säger fru Johansson. Jag har utan ersättning arbetat ungdomsverksamheten i byn och offrat mig helt för att ungdomarna skulle trivas i dessa byar. Fika och varm korv har de fått för självkostnadspris, alla har varit glada och nöjda. Det är den bästa ungdom som kan tänkas och jag fritager dem från alla påståenden att om osedlighet skulle ha förekommit inom de väggar som jag haft med dem att göra och under mitt överinseende. Ungdomsverksamheten har pågått sedan hösten 1968 med en träff varje fredagskväll.

Ungdomsrådet i Stensele kommun stöder helt fru Karin Johansson i hennes arbete med ungdomarna i Strömsund med omnejd. Socialassistent Stig Gustavsson, Storuman, har varit i kontakt med fru Johansson och lovordat det arbete hon nedlagt för ungdomarna. Hon lovades vid samtalet att få utannonsera i torsdagens lokaltidningar om en fortsatt ungdomsverksamhet i Strömsund. Likaså har Stensele kommuns skolkamrer gett tillåtelse att ungdomsverksamheten i Strömsunds skola får fortsätta under ledning av fru Karin Johansson.

Föräldrar för berörda barn är mycket bekymrade över det intrång och påstående som prästmannen gjorde förra fredagskvällen när ungdomarna var samlade, samt det angrepp han gjorde mot dess ledare, fru Karin Johansson.

Fru Kerstin Lindberg, Blaiken, säger:  - Jag brukar skjutsa upp mina fyra barn varje fredagskväll ungdomsverksamheten pågått. Jag brukar ofta sitta och vänta på dem. Det är oförskämt vilka beskyllningar som görs från prästmannen. Det går så städat och skötsamt tillväga och fru Johanssons arbete för ungdomarna uppskattar vi helt.

Fru Axelia Fjällner, mor till en son som brukar vara med:   - Jag vill på det varmaste lovorda den ungdomsverksamhet som pågått och pågår i skolan under ledning av fru Johansson. Jag brukar sitta och titta på dom om kvällarna. Det är rent skamligt att påstå att sedlighet förekommit.

Den berörde prästen, komminister Martin Lundström, säger till Folkbladet:  - Jag besökte skolan nämnda kväll för att närmare se vad som försiggick där. Första gången jag kom in i lokalen var fru Johansson upptagen i köket. Jag åkte därifrån utan att ha talat med någon. Sedan fru Johansson ringt mig i den gård jag befann mig åkte jag åter till skolan för att samtala med fru Johansson. Vad jag reagerade på första gången jag var in i lokalen där ungdomarna höll till, var det unga klientel som dansade. Jag framhöll för fru Johansson mina åsikter angående ungdomen och att dansen var inte den lämpligaste för dessa. Dessutom anmärkte jag på att det endast var en lampa som var tänd i lokalen.

Prästmannen berättar att fru Johansson frågade under samtalets gång om den kristna sidan - om vad som var rätt och orätt.

- Det var där våra tankar och tycken gick isär. Jag framhöll den bibliska synen på saken. Vad jag reagerade mest emot var åldern på deltagarna samt innebörden av dansen bland ungdomen.

Sedan ett halvår rasar en förbittrad strid i den lilla byn Strömsund i Västerbotten. Den brännheta frågan: Är det syndigt att låta ungdomen dansa i skolan?

Det anser komminister Martin Lundström. Han har hittills kämpat förgäves. Ungdomarna dansar vidare i skolan trots prästens motstånd. Nyligen höll han en straffpredikan för föräldrarna som slutade i ett tumultartat gräl. Prästens huvudfiende är fru Karin Johansson, den lilla skolans alltiallo. Kokerska, städerska m.m. och jättepopulär bland ungdomarna. Det är hennes fredagsträffar med dans i skolan som prästen vill stoppa.

Byn har delats i två läger i dansfrågan. Insändarna har haglat i lokalpressen. Några av prästens anhängare har polisanmälts sedan de beskyllt fru Johansson och skolläraren i byn för att ha ordnat ungdomsträffarna som kamouflage för sina "kärleksmöten".

Andra föräldrar stöder fru Johansson och säger att prästen ska strunta i vad man roar sig med på fritiden i Strömsund.

Fru Johansson säger till Aftonbladet: - Jag kände att jag ville göra något för ungdomen. Idén med fredagsträffarna mottogs med jubel. Därför blev det en chock för mig när prästen plötsligt en kväll klev ut på dansgolvet. Hans "syndapredikan" skrämde de minsta barnen så de började gråta.

- Jag gjorde det här i all välmening och jag vet att jag har majoriteten av föräldrarna med mig. Det är bara några stycken i byn som håller med prästen. Byn har nu delats i två läger. Men kommunen har inte gått med på hans krav utan har gett klartecken för fru Johanssons fredagsträffar.

- En fredagskväll bad prästen själv att få komma till skolan och hålla bibelstudium. Han höll på i tjugo minuter. Sedan bröt tumultet löst. Uppretade föräldrar ställde sig upp och hötte med nävarna åt prästen. Han hade hela tiden under sitt tal pratat om "den breda och den smala vägen".

- Jag vet att ungdomarna trivs och jag tänker fortsätta med träffarna, säger fru Johansson. Det brukar komma ett 50-tal ungdomar. En del åker över tio mil för att få vara med här.

- Prästens beskyllningar är rena lögner. Det är världens finaste ungdom som är här. Det har aldrig varit ett bråk och de är nyktra och skötsamma.

- Jag har bott här i tjugo år och jag kunde väl aldrig drömma om att bli utsatt för något sådant bara för att man bjudit till och gjort något för ungdomen. Jag jobbar helt gratis, går hit på lördagarna och städar utan ett öre i betalning.

Fru Karin Johansson sköter grammofonen under danserna. En kväll kom komminister Martin Lundström och höll en straffpredikan som skrämde de yngsta barnen så de började gråta. Licette Edgarsson och Agneta Sjöberg står vid grammofonen och i bakgrunden dansar Gunilla ... (forts. saknas på kopiorna!)

Fru Karin Johansson säger: - Jag tror jag vet vem som står bakom en lista som cirkulerat med försök att få namn för att stoppa mig, men det är inte någon som skrivit på. Vid ett föräldramöte nyligen ville samtliga att jag skulle fortsätta.

Komminister Martin Lundström säger till Aftonbladet:
- Det var en ren tillfällighet att jag upptäckte vad som försiggick på skolan och det var tur. Jag var hos några vänner i byn och dom berättade om dansträffarna för mig. Jag chockades av att se barnen dansa i mörkret. Det var förfärligt.

- Fortsätter de här träffarna kommer barnen att ledas till helvetet! Om de andra prästerna i byn tiger om vad som pågår, beror det endera på att de är fega eller på att de inte följer bibeln.

- En del säger att jag inte ska lägga mig i vad som händer utanför mitt distrikt, men för en ordets förkunnare finns inga gränser. Det står i bibeln att prästen ska "bestraffa, tillrättavisa och förmana i tid och otid".

Skolans lärare Gunnar Edlund, 27, säger till Aftonbladet:

- Prästen har inte med det här att göra. Det är konstigt att han inte begriper mer om ungdomsverksamhet. Vi för inte några ungdomar till helvetet.

Så här efteråt kan man kanske skratta åt eländet, men att det blev ett sån´t herrans liv över ungdomsverksamheten i Strömsund är obegripligt. Tänk om prästen hade bott i Storuman, med tanke på vad som försiggick på Safarigården...!!! Problemet hade nog snabbt varit löst... han hade fått en hjärtattack!

Det finns en massa insändare i materialet. Det är folk som förfasar sig över hur en präst kan bete sig som "en ulv i fårakläder". En del passar på att säga sitt om aborter, alkohol och andra saker som man kanske inte pratade om privat i byarna. Vi kan dock redovisa två brev som läraren Gunnar Edlund, Strömsund skickade till skolstyrelsen i Stensele kommun samt till komministern Martin Lundström.

Ett band från Storuman engagerades av Karin Johansson vid en av hennes berömda fredagsträffar. En artikel av Brynolf Hedström på VF är beviset på detta. Bandet hette MARSHMELLOW PIES och det var enligt artikeln Anders Nilsson på trummor, Sören Hellqvist på gitarr och Rune Einarsson på bas.

Fotnot: Karin Johansson engagerade vid ett flertal tillfällen The Bonnets att spela på ungdomsdanser i bl.a. Strömsund. Ballonger på väggarna och mysig belysning är ett av minnena som redaktören har från en av tillställningarna. Kaffe, saft, bullar och kakor är ett annat minne. Samt givetvis en massa glada ungdomar som älskade Karin och hennes engagemang för ungdomarna i byarna nordväst om Storuman.

Storumansajten fick i april 2007 ett mejl från en nära släkting till Karin Johansson i Strömsund, som förkunnar att Karin fyller 80 år i sommar. Och kan ni tänka er - Karin önskar inget högre än att The Bonnets eller delar därav kommer upp och spelar för henne på hennes bemärkelsedag. Och hon säger att det går alldeles utmärkt med dragspel också. Och tänka sig - The Bonnets är numera utrustad med både dragspel och dragspelare - så vi ska göra vårt bästa för att uppfylla hennes önskan.