STORUMAN - EN STOR INLANDSKOMMUN I LANDSKAPET LAPPLAND - VÄSTERBOTTENS LÄN
Du är här:
ETT BILDREPORTAGE AV SÖREN HELLQVIST
Ca. 55 km bilväg från Storuman hittade jag en lämplig plats att lägga i den medhavda båten. Det är inte lätt att komma till med bil och släp i alla sjöar om man inte har rekat tidigare och känner till terrängen.
Min dotter Fanny och hennes kompis Fredrik hade kommit upp till Storuman på en semestertripp från Nynäshamn och följde med på fisketuren. Frågan är om det var tillräckligt varmt i vattnet så att de större abborrarna var på hugget.
Jovisst är firrarna på hugget. Det dröjde inte länge förrän den första satt på kroken. Och det blev många fler innan vi ens hade kommit ut från viken där vi hade sjösatt båten.
Storleken på abborrarna var det inget fel på. Faktum är att av de 40-tal fiskar vi fick vägde, enligt den medhavda vågen, merparten mellan 3 och 8 hekto. Suveränt fiske med andra ord.
Bortsett från några regnstänk var det uppehåll. Det blev mycket hett när solen kom fram mellan molnen och då bannade man sig för att ha lämnat solglasögonen i bilen.
Det finns gott om små kräftdjur i våra vattendrag. Det ser man om inte annat på de röda pigmenten som ger fiskarna en otrolig lyster. Nackdelen med abborre, anser många, är att den har så många ben (förutom de två i namnet). Men den delikata abborrfilén går alldeles utmärkt att få tag i med rätt teknik.
En fiskare på en fiskebåt i Nynäshamn
visade mig en gång på 1970-talet hur man enklast filéar abborre. Den
tekniken har jag förfinat och det är inte längre tal om att "byxa" filén.
Det kan man göra när man hanterar abborrar som väger 1 kg eller mer. Det tar mig numera cirka 45 sekunder att göra filéer av en abborre.
Här kan du se ett YOUTUBE-KLIPP hur jag gör!
Efter några timmar på sjön började kaffetörsten göra sig påmind. Självklart så var vi förberedda på både törst och hunger. Skogspannan, som varit med ganska många år, fick än en gång bevisa sin storhet över öppen eld.
En fin lägerplats finns färdiggjord vid sjön. Den återkommer man alltid till var gång man är här och fiskar. Det krävs dock en båt för att ta sig hit.
Parisare - en norrländsk specialitet med anor från 1960-talet och Taxikiosken i Storuman. Nu var dags att låta en äkta sörmlänning smaka en äkta parisare i ett hamburgerbröd med klassiska tillbehör.
Ett grillhalster är ett måste om inte muurikkan är med. I alla fall när det gäller parisare och hamburgare.
Så här ser grillplatsen ut i sin helhet. Och den som vill övernatta eller kanske söka skydd för regn och rusk kan göra det i den "koja" som finns uppsatt vid sjön och som du ser i bakgrunden på fotot. Och nu undrar du säkert vilken sjö vi talar om ...! Den heter Norra Sundträsket och ligger inom Gunnarbäckens fiskekortområde. Att köpa fiskekort är billigt och är och bör vara en självklarhet för alla som vill nyttja de fiskevatten som finns i vår kommun. Det kostar givetvis pengar att vårda fiskevatten, fixa rastplatser och övernattningskojor. I vissa vatten sätts det dessutom ut fisk varje år och då krävs det ännu mera kapital.
Många skryter om vikten på de fiskar de får och även på de fiskar som släpper. Om det inte kommer en våg precis när fisken släpper är det kört. För att fiskehistorien skall bli så sann som möjligt duger det bra med en fiskevåg av absolut enklaste modell.
En kamera eller en mobiltelefon med kamera är inte helt fel när man vill bevara ögonblicket. Fisken som Fredrik håller i var den största och den vägde ganska precis 8 hekto.
Det blev det tre påsar med fiskfiléer. De vägde totalt cirka 2,8 kg. Vad gör man då med filéerna när man funderar på att äta fisk till middag? Jo, enkelheten vinner ... kolla in receptet nedan!