Hösten 1963 tog Harald Eriksson denna bildserie i Långsjöby. Rubriken på negativfoldern är Fiskdamm i Långsjöby. Huruvida det blev en fiskadamm av dessa träd framgår inte av bilderna men du som var med har kanske mer information om detta. Känns herrarna igen?

Torbjörn Lindberg, Långsjöby, berättar:
– Angående "Trädfällare i Långsjöby" är ju detta min "hemmaplan" och jag var med och minns en del omkring tillblivelsen av vår "fiskodling".
Långsjöby byamän och fiskerättsinnehavare tyckte att man skulle behöva förstärka och förbättra fisket i sjön Långvattnet. Där hade det sedan byns tillkomst funnits Öring, röding, harr samt abborre och gädda. Öring-, röding- och harrbestånden hade nästan havererat efter det att man planterat in sik. Sik fanns det gott om och tanken var att man skulle plantera in öring som skulle kunna hålla sikbeståndet nere. Att köpa sättfärdiga yngel var och är dyrt varför byborna undersökte möjligheten att köpa in nykläcka yngel och låta dessa växa på sig någonstans innan de kunde släppas ut i sjön. På så sätt skulle utfallet bli bättre. Byamännen kontaktade fiskeriintendent Kurt E. Fries från Vilhelmina som konsult. Några gubbar i byn hade noterat att det på södra sidan sjön, mellan Lerhusviken och Henning Bergströms fastighet, fanns en grund men till ytan stor vik som i väster nästan helt omslöts av en skogbeväxt udde. I anslutning till viken fanns ett mindre myrområde och kallkällor. Som klippt och skuret. Man gick till verket.
Torbjörn Lindberg fortsätter:
– Sommaren 1963 samlades vi för att röja bort skog på udden samt röja sly på myrområdet i anslutning till viken. Det röjdes också bort skog väster om udden där det gick att hitta fyllningsmassor. Det brändes ris och schaktades fyllningsmassor. En "munk" hade införskaffats för att kunna reglera vattennivån. Den monterades som utlopp och för att kunna räkna de yngel som skulle släppas ut i sjön. Byamännen var naturligtvis intresserade av hur utfallet blev. Frågan var hur många av de inköpta nykläckta ynglen som överlevde till utsättningsfärdig storlek, till 10-15 cm!
Detta arbete med stöduppfödning och utsättning av fisk i Långvattnet har pågått sedan dess. Nu sköts det av Långvattnets fiskevårdsområde. Några eldsjälar håller igång fortfarande. Det har absolut gett resultat.

Nu vet vi genom Torbjörn Lindberg att det så småningom blev en fiskdamm där reproduktion av fiskyngel skulle hjälpa till och fortfarande hjälper till att hålla uppe beståndet av olika fiskarter i sjön Långvattnet.

Torbjörn Lindberg som forskat vidare i ämnet skriver:
– Vid lite efterforskning har jag funnit att byborna ett år tidigare (1962, red. anm.) börjat planera för denna aktivitet, d.v.s. att valla in en vik av sjön Långvattnet. Dåvarande byålderman Ingvar Gustavsson höll tillsammans med sin broder Evald Gustavsson och Enar Ärlebrandt i administrationen av detta. De kontaktade myndigheter och kunnigt folk. De sökte bl. a. bidrag med 17.500 kr ur "regleringsmedel". Myrområdet med tillhörande vik kallades Träskmyran och förutom kallkällor rann det in en bäck i området. Ytterligare en bäck "omdirigerades" in nämligen Getraningsbäcken. Vallens totala längd blev till slut 170 meter och höjden 2 meter. Arean 3 ha. Förste "dammansvarige" blev Henning Bergström. En artikel om detta fanns intagen i VK  den 29/10 1963.
 
Torbjörn Lindberg fortsätter:
– När dammen var färdig och fisk inplanterats för att växa till sig uppmuntrades vi unga pojkar att hålla efter skrakfåglar och ev. måsfåglar som befarades kunna decimera ynglen. Vi var inte nödbedda. Vi brukade samlas ett par tre skyttar under sensommar- och höstkvällar. Vi stod i skydd av vallen och en person gick längst in i området och skrämde ut fågel till skyttarnas "skjutglädje". I anslutning till vallen hade dock televerket en luftledning som ibland kom farligt nära våra hagelsvärmar. Efter några år fick televerket problem med "överhörning" mellan några byar i området. Till glädje för en del, irritation för andra. Felanmälan och ett intensivt sökande av orsakerna till störningarna pågick tills man kom på att regnvatten kommit in i kabeln vid fiskodlingen. Hur hade det gått till? Man konstaterade också att det var konstiga små hål på undersidan av luftledningen. När detta blev känt slutade vi med skytteaktiviteterna.

För att förstå sambandet mellan denna och följande bilder och bilderna ovan, har Torbjörn Lindberg från Långsjöby forskat bland gamla tidningsklipp på Storumans Bibliotek och även andra källor. Han skriver följande:

Invallningen av viken i sjön ingick i ett åtgärdspaket i syfte att locka turister till Långsjöby. Byålderman Ingvar Gustavsson ägde den gamla Västerbottensgården, som i folkmun gick under benämningen "Gamm-Bergströms". Den användes som vandrarhem. Ingvar hade också uthyrningsstugor för turister nere vid sjöstranden. Båtuthyrning, bilväg till kvarnarna vid Volvobäcken, samt förbättrat fiskbestånd skulle locka turister till byn. Det fungerade även i praktiken. Aktiviteterna planerades av Ingvar Gustavsson och byn kommunalpolitiker, Ingvars bror Evald Gustavsson och Enar Ärlebrandt. Byborna ställde upp mangrant. Sommaren 1963 restaurerades kvarnarna och bilväg bröts. Fiskuppfödningsdammen färdigställdes hösten samma år.
Sommaren 1964, den 6 juli, inspekterades dammen av en del kommunaltjänstemän från Stensele kommun, som säkert ville se huruvida byborna hade förvaltat de s.k. regleringspengarna enligt planerna. Redan samma sommar, den 22 augusti, besöktes projektet av Västerbottens Hushållningssällskaps Fiskerinämnd, som uttryckte sitt gillande av Långsjöbybornas initiativ.

Här står några tjänstemän och bybor från Stensele kommun vid fiskdammen i Långsjöby och betraktar en karta över området. från vänster ser vi Eskil Andersson, Storuman, Enar Ärlebrandt, Långsjöby, Ruben Persson, Långsjöby, okänd herre, Bo Lindblad, Storuman och Bror Hansson, Storuman.

Denna bild togs när Västerbottens Hushållningssällskaps Fiskerinämnd var på besök i Långsjöby för att få en uppfattning om projektets omfattning. Mannen längst till vänster i bild är Kurt E. Fries, fiskekonsulent från Vilhelmina. Mannen i mitten är byålderman Ingvar Gustavsson från Långsjöby.

Vid kommunens inspektion bjöds de på provfiske med notdragning. Mannen i vit skjorta och hatt är byålderman Ingvar Gustavsson och damen främst i bild är Ingvars brorsdotter Maj-Lis Gustavsson. Använd muspekaren för att se övriga identifieringar!

Mannen i kostym, kommunalnämndens ordförande Eskil Andersson, tittade med spänning på vad notdraget skulle ge i fiskväg. Tyvärr så vet vi inte om det blev några firrar i nätet men vi kan väl gissa att man inte skulle göra en notdragning om man inte trodde på ett hyggligt resultat.

Det var förmodligen inte första gången Ingvar Gustavsson och hans medhjälpare lade ut denna notvarp. Det krävs en speciell teknik och ett bra samarbete för att fisket ska bli optimalt med denna metod.

Vi avrundar bildserien med två foton tagna över sjön Långvattnet. På bilderna ser vi Långsjöbys västra del samt på detta foto dess östra del.  Det kommer säkert in mer information och ev. fler bilder från denna tilldragelse och vi kommer att uppdatera denna länk vartefter så sker.
Tack Torbjörn för ditt ovärderliga engagemang med att införskaffa fakta om bilder och händelser!