Denna fastighet, som från början var en ladugård eller ett uthus tillhörande fastighet Knipan 2 (Jägmästarbostaden på Vallnäsvägen 41), är en avstyckning som innan 1962 endast hade vägförbindelse via grannfastigheten Vallnäsvägen 41. Det fanns bara en gångstig som fortsatte in i skogen där Vallnäsvägen slutade vid Klintvägen. Byggnadssnickare Adolf Lindberg (*1899 †1984), som 1962 bodde här med sin fru Hulda (*1904 †1995), hade ansökt hos Storumans Municip att få en väg bruten ned till fastigheten. Han fick avslag på sin begäran på grund av att fastigheten i kommunens register inte var inskriven som en bostad utan betraktades som ett saneringshus. Entreprenör Erik Nygren (*1917 †1966), som bodde på Granvägen alldeles intill och som själv ivrat för att kommunen skulle stå för byggandet av den ca. 100 meter långa vägen till Lindbergs fastighet, drog söndagen den 28 oktober 1962 på eget initiativ igång ett frivilligt byggande av vägen. Erik hade lånat en rejäl bandtraktor av märket Caterpillar och tillsammans med grannarna i området började de röja upp inför sprängning och schaktning. Marken där vägen skulle dras fram hade upplåtits av Karl Danielsson och Domänverket.

En tanke!!! Det var Ivan Nygrens far Erik som var initiativtagare för bygget av "frivillighetens väg" till fastigheten som nyligen revs . . .
och det var Eriks Nygrens son Ivan som blivit inhyrd att med sina maskiner verkställa rivningen av samma fastighet.

Vi som var unga på 1960-talet såg ofta Erik Nygren när han kom i sin väghyvel på väg till eller från något av de många schakt- och planeringsarbeten han gjorde som entreprenör i Storuman. Erik gick tyvärr ur tiden alldeles för tidigt och sonen Ivan var bara i yngre tonåren när han tog över ratten i pappas väghyvel och började sin framgångsrika karriär som entreprenör (Kjin Schakt) i samma bransch som sin far.

Det kom lite publik för att se på när Storumans förmodligen första privatfinansierade väg höll på att brytas. Adolf Lindberg, Erik Nygren och  Karl Danielsson står närmast maskinen. Bakom dessa ser vi Gustav Forsman tillsammans med Adolf Lindbergs fru Hulda. DELFÖRSTORING!

På Saljesnäset fanns vid denna tid endast två permanenta fastigheter. De som bode där var familjen Hedin (nuvarande Barkvägen 7) och pastor Freidvall med fru Stina. På fotot ser du Lennart Persson (10-1), okänd (10-2), Henning Jonsson (10-3) och Gunnar Lönnberg (10-4). Sölve Hedin som bor i Växjö berättar:
- När jag var liten lekte jag och Rune Einarsson cowboy och indian i skogen intill där Rune bodde och fortfarande bor (Vallnäsvägen 46, red. anm.). När jag skulle hem fanns det bara en skogsstig som gick där Erik Nygren och gänget bröt den nya vägen.
Den riktiga vägen hem till Sölve Hedin gick in från Tärnavägen (nuv. Blå Vägen) mitt emot Vallnäs Skogsbruksskola. Den infartsvägen finns inte kvar eftersom Stamvägen byggdes som en ny infart till Saljesnäset när det var högjunktur för villabyggare under senare delen av 1970-talet. Klicka på länken nedanför så ser du ett flygfoto från mitten av 1950-talet som visar hur det såg ut på Saljesnäset innan byggboomen.

Här har vi ett gäng ungdomar som passade på att hjälpa till med vägbygget. Killen längst till vänster heter Björn Boman (12-1). Killen bredvid (12-2) kan mycket väl vara Ivan Nygren. De övriga vet vi inte vilka de är ännu. Det var säkerligen en hel del lek också. Den stickade toppluvan med garnbollen mitt uppå var högsta mode 1962. Huset i bakgrunden är Vallnäsvägen 39.

Hela stenkullen sprängdes så småningom bort så att backen inte skulle bli för brant. Henning Jonsson (15-2), Gunnar Lönnberg (15-3) och Tyko Varodell (15-4) ser på när en sprängladdning apteras av en person som vi inte vet namnet på (15-1).

Detta är sista bilden i fotoserien som Harald Eriksson tog den 28 oktober 1962 på "Frivillighetens väg" på Vallnäs. Gunnar Andreasson från Bergnäs i samspråk med Erik Nygren. Givetvis gjorde Harald en artikel i VK och den har vi återskapat nedan.