STORUMAN - EN STOR INLANDSKOMMUN I LANDSKAPET LAPPLAND - VÄSTERBOTTENS LÄN

Startsida  Fotoarkiv  Nybyggare  Veckans gammbild  Efterlysning  Storuman.se

Uppdaterad 2026.05.29

Zakrisgården i Storuman är en av samhällets mest betydelsefulla kulturhistoriska byggnader och räknas som den äldsta bevarade gården på orten. Den uppfördes 1827 och är byggd på traditionellt vis helt utan spik. Gården ligger centralt i Storuman och har i två hundra år varit en viktig del av samhällets utveckling och historia.
Detta hemman bytte ägare många gånger. 1826 köpte skräddaren Abraham Jönsson Stenlund denna skiftesdel av Carl Natanaelsson. Denna del blev tillsammans med en ny del av kronoallmänningen ett nytt kronobygge. Det skattlades 1842 och året efter ägdes det av Anders Hansson. Namnet kommer från Zachris Andersson från Långvattnet som köpte gården år 1859. Därefter kom den att förknippas med den så kallade Zakriska släkten, vilket gav gården dess nuvarande namn. Byggnaden består av två rum där köket var gårdens naturliga samlingsplats, och mycket av den äldre byggnadstraditionen finns fortfarande bevarad. Zakrisgården har haft flera olika funktioner genom åren. I början av 1900-talet bedrevs den första skolverksamheten i Luspen (Storuman) i gårdens bagarstuga (till vänster på fotot), där ortens första elever undervisades. Under andra världskrigets beredskapstid användes byggnaden även som inkvartering för soldater. På 1960-talet blev gården turistinformation för besökare som färdades längs Blå Vägen, och då installerades elektricitet i huset för första gången. Idag är Zakrisgården ett välkänt landmärke i Storuman och ett viktigt minne från ortens tidiga historia. Gården berättar om nybyggarliv, samhällsutveckling och människorna som levt och verkat i området genom generationer.

Fotot ovan visar Zakrisgården, Storumans äldsta byggnad, när den fungerade som turistinformation i Storuman på 1970-talet.

I början av 1920-talet byggdes järnvägen från Östersund fram till Storuman. 1923 rälsades infarten och den 15 november var det stor invigning. Sju år senare anslöts Storuman med tvärbanan från Hällnäs. Många nyinflyttade hade medfört, att skolverksamheten måste utvidgas. Läsåret 1922-23 var två lärarinnor anställda, och året därpå fanns det tre lärare. Skollokalerna var förlagda till Vallnäs i Seth Anderssons stora bostadshus på Fiskargränd (se fotografi) och även i Frälsningsarméns hus som låg mittemot. Man höll på med skolverksamhet i denna byggnad fram till 1932-33. Vintern 1994 var huset i så dåligt skick att det revs för att ge plats åt den kommunala dagverksamheten.

●  Lotten Semrén känner igen några ansikten på fotografiet ovan. Damen längst till vänster är Lottens faster Hulda Maria Stenvall (1900 - 1971). Hon gifte sig 1933 med lokföraren Frans Oskar Ödlund (1894 - 1969). Hon jobbade många år som folkskollärare i Storuman. Damen längst till höger heter Augusta Rådström (1880 - 1977). Även hon jobbade som lärarinna i många år.

På 1920-talet gick några elever i skola på Luspholmen. Skolan var en ambulerande/flyttande mindre folkskola. Lektionssalen låg i Seth Anderssons mangårdsbyggnad på Luspholmen. Lärarinnan tjänstgjorde en termin på Luspholmen och en termin på Vallnäs. En termin var på 17 veckor. Undervisning gavs sex dagar i veckan med fem lektioner per dag. Varje elev gick fyra terminer i skolan. Eleverna har blivit namngivna av en folklivsforskare i Uppsala.

1. Eva Carstedt, lärarinna   2. Alfred Andersson (Kolbäck)   3. Kristina Andersson, Ensamheten   4. Ragnhild Johansson, Luspholmen   5. Gustav Andersson (Kolbäck), Luspholmen   6. Johan Johansson (Fellbrink), Luspholmen   7. Artur Johansson, Luspholmen   8. Eleonora (Nora) Danielsson, Luspholmen   9. Kristina Andersson, Luspholmen

Det blev så småningom trångt även i dessa skollokaler. Skolrådet hyrde då provisoriskt den s.k. "rälsbaracken", som tidigare förvärvats av IOGT och hyste Storumans första bibliotek. Lokalen låg i kvarteret Fällan på Materialvägen strax norr om Röbron.

Folkskolan - Centralskolan

På 1930-talet stod det klart för skolrådet i Storuman, att en ny skolbyggnad måste till. Skoltomt förvärvades och 1933 stod en skola med 6 klassrum, skolkök, slöjdsal och separat gymnastikbyggnad inflyttningsklar.

Det är den byggnaden som sedermera kom att kallas Centralskolan. Idag huserar Coop på tomten där skolan låg. Under 30 år hade skolan i Storuman utvecklats från en mindre folkskola med en lärare till en sexårig skola av A-form med sex lärare. Nämnda byggnad täckte behovet av skollokaler ända fram till 1947, då sjuårig skolplikt infördes och en s.k. "Högre Folkskola" inrättades. En av de större lokalerna i Centralskolan användes som tingslokal ända till år 1950. Samma lokal har under åren också fått vara vallokal vart fjärde år.

Viktoriaskolan

Så småningom blev det åter aktuellt med nya provisoriska skollokaler. Folkskolan fick en lokal i Elof Sahlmans gård, som stod där Folkhögskolans elevhem nu är uppfört. Den kallades "Skolan på Backen" eller Backskolan. En annan tillfällig skollokal hyrdes av EFS i det hus som så småningom blev Pingstkyrkans annex. Dessutom inreddes och förhyrdes en lokal i Viktoria och Arvid Jonssons fastighet, Luspen 1^27, vilken senare uppköptes av Stensele Kommun. Skolsalen kallades skämtsamt för "Viktoriasalen", men sedermera, då hela huset inretts till provisoriska skollokaler, blev namnet Viktoriaskolan vedertaget.

Realskolan

Med tiden så blev det fler och fler skolor i Storuman. Den 24 augusti 1951 ropades eleverna upp i den nya "Kommunala Mellanskolan". Följande läsår 1952-53 togs beteckningen "mellanskola" bort och skolan fick efter det heta Storumans Kommunala Realskola. Byggnaden kostade c:a 800.000 kr och utformades av arkitekten Lars Bertil Höök från Luleå.

Här kan du ladda hem två pdf-filer med protokoll från styrelsemötet då man bestämde vilka entreprenörer som skulle få ta sig an bygget av Kommunala Mellanskolan eller Realskolan som den kom att heta när höstterminen startade 1952.

(Pdf-fil - Öppnas i nytt fönster!)

1954 - 1959 byggde Statens Vattenfallsverk tre kraftstationer inom Stensele Kommun varav Umluspens Kraftstation var en. Det blev en invasion av tjänstemän och anläggningsarbetare som pressade hårt på samhällsservice i form av skolundervisning. I realskolan, som endast hade fyra klassrum, måste alla specialsalar jämte ett klassrum i Centralskolan tas till hjälp och ett s.k. ämnesrumssystem genomföras för att undervisningen skulle kunna klaras av. För folkskolan blev det nödvändigt att snabbt anskaffa nya lokaler. Stensele kommunalfullmäktige beslöt den 30 april 1954 att i den s.k "Röbroparken" låta uppföra två skolpaviljonger med fyra klassrum. Mark arrenderades av dåvarande markägaren Holmlunds AB. Redan samma höst togs lokalerna i bruk. Året därpå byggdes även en tredje paviljong på samma område. De tre paviljongerna kallades "Parkskolan" och avsikten var att där förlägga dubbla avdelningar av klasserna 1 - 3, vilket också skedde under de första åren.
Parkskolan, som från början var tänkt som en provisorisk lösning på problemet med skollokaler, revs en bit in på 1970-talet när en ny skolbyggnad med samma namn byggts upp en bit längre upp i Röbroparken.

När kommunalfullmäktige antog ett förslag om att starta en handelsskola i Storuman, blev det återigen ont om lokaler. Det resulterade i att Parkskolan togs i anspråk för yrkesskoleelver 1- och 2-årig linje. Folkskoleeleverna som tidigare gått där fick flytta dels till lokaler i Folkets Hus och dels till Viktoriaskolan. Det som senare hände var att man byggde den Kommunala Yrkesskolan i Storuman under åren 1963-64. Den byggdes på det s.k. "Vattenfallsområdet" vid Materialvägen - Tärnavägen.

Lekskolan

Den 7:e mars 1957 beviljade municipalfullmäktige i Storuman byggnadslov för uppförande av denna nya lekskola. Den togs i bruk redan höstterminen 1958. Här har det efter att lekskoleverksamheten avslutats varit caféverksamhet och hårfrisering.

Skogsbruksskolan byggdes på Vallnäs omkring 1959. Innan dess bedrevs viss utbildning vid Vallnäs plantskola på Saljesnäset. Utbildningen var inriktad på praktiskt skogsarbete – bland annat motorsågshantering, avverkning, plantering och timmerhantering. Många elever kom från hela Norrland och bodde på skolans internat. Rektor under många år var Folke Andersson, som ofta syns på klassfotografier från 1960- och 70-talet.
Lärare som ofta nämns i arkivmaterialet är bland andra Bo Kristiansson, Eskil Hedin och Kurt Nilsson. På slutet av 1960-talet installerades särskilda övningskranar där eleverna tränade på att lasta timmer – detta innan moderna skördare och skotare slagit igenom fullt ut. Skolan var aktiv åtminstone under 1960-, 70- och delar av 80-talet och blev en viktig mötesplats för ungdomar från många orter i Norrlands inland.

Tanken på att förlägga en folkhögskola i Västerbottens lappmark är av gammalt datum. Troligtvis härleder den sig till pionjären och läraren Gunnar Bosson, som var verksam vid en av i våra trakter ambulerande folkhögskola. Han bedrev 1919  tillsammans med ett par andra lärare sådan undervisning i form av aftonskola i Gunnarns gamla skolhus. Senare var en kurs förlagd till Stensele kyrkby. Först sedan en folkhögskola i Vindeln varit i verksamhet en tid, inbjöd landshövding Rosén till ett sammanträde i folkskolans gymnastiksal i Storuman den 5 april 1938, för att aktualisera en folkhögskola till i länet. Men nådde emellertid ingen enighet i frågan och det dröjde 20 år innan man satte första spadtaget för bygget. Man byggde skolhus och elevinternat i kvarteret Läraren. I februari 1959 startade den första kursen. Västerbottens läns landsting var och är fortfarande dess huvudman.

Röbroskolan (heter Vallnässkolan idag) är en grundskola för mellan- och högstadieklasser. 1972 invigdes en ny simhall i samma område. I anslutning till simhallen byggdes det också en större gymnastik- och sporthall.

Numera finns Luspengymnasiet förlagd i realskolans gamla lokaler. Parkskolans paviljonger finns inte kvar och det har byggts nya skollokaler för klasserna 1 - 3 strax intill vid Röbro.