BILDER FRÅN BEREDSKAPSÅREN

Har en del bilder från beredskapsåren i Hemavanområdet under andra världskriget. Min far Folke Åström tjänstgjorde där som kompaniadjutant, sergeant i bl.a. Rönäs, bortanför Tängvattnet. Han berättade bl.a. om tyskar som deserterat och vapen som de tog hand om från dem. Han hade också en kompis där som var kock och som sedan lagade mat åt Gustav den sjätte Adolf i hans stuga i Tärnafjällen. Min far hälsade på denne man som då bodde i Robertsfors 1984. Vore spännande om någon kunde identifiera någon av de övriga och byggnaden som verkar ha varit något tillfälligt sjukhus.

Under andra världskriget mobiliserade Sverige stora delar av sin försvarsmakt för att skydda gränserna, särskilt efter Tysklands ockupation av Norge 1940. Områden nära den norska gränsen, såsom Hemavan, Rönäs och Tängvattnet, ansågs strategiskt viktiga och fick därför en ökad militär närvaro. Soldater från olika delar av landet stationerades där för att övervaka gränsen och förbereda sig för eventuella militära operationer.

Folke Åström (1903–1985) från Pausele tjänstgjorde som kompaniadjutant i Rönäs under beredskapsperioden. Som kompaniadjutant hade han troligtvis en viktig roll i att assistera kompanichefen med administrativa och operativa uppgifter, vilket inkluderade planering av övningar, hantering av personalfrågor och samordning av logistik.

En okänd skidåkande soldat. När fotot togs var han mest troligt inte ute på något tjänstgöringsuppdrag. Om så vore fallet skulle han vara klädd i vit snödräkt och använda skidor av typ "vita blixten".
Vita Blixten var ett smeknamn för ett par vita träskidor, tillverkade i Sverige, oftast i björk, som användes av armén i vinterförhållanden. De målades vita för att smälta in i snön – ett enkelt men effektivt kamouflage. Skidorna var ofta 230–240 cm långa, relativt breda och robusta för att bära tungt lastade soldater genom djup snö. På undersidan fanns sälskinnsremmar eller senare stighudar, vilket gjorde att de fick bättre grepp i uppförsbacke utan att glida bakåt.

Det fanns tillfällen då inkallade soldater var lediga och kunde roa sig med annat än militära sysslor. Här är ett exempel där Folke Åström (till höger) och kamrat tar en dopp i en rinnande älv där vattnet troligen höll en temp runt nollan. Platsen kan ha varit någon av vattendragen som rinner till eller från sjön Tängvattnet.

Här kom det militära spritköket väl till pass. Den kallades också för "snuskburk" därför att man oftast åt direkt ur den och att den var svår att rengöra i fält. Herren, som sitter närmast fotografen och stoppar sin pipa, har tagit av sig armérocken och satt på sig en hatt som inte ser reglementsenlig ut.
Nummer 6 vid bordet är Folke Åström. Övriga är okända.

Här ser vi Folke Åström (3) och militärkollegor vid en uppgjort brasa. Under beredskapstiden 1939–1945 var det Mausergevär m/96 som var det vanligaste standardgeväret för svenska soldater. Den långa pipan och vikten kunde vara klumpig i snårig eller snörik terräng. Krävde regelbunden rengöring för att inte frysa igen i kalla miljöer. Anses än idag vara ett av de bästa militära repetergevären från sin tid. (Källa: Militaria - Hans Högman)

Under beredskapstiden 1939–1945 etablerades flera fältsjukhus i norra Sverige, inklusive i fjällområden som Hemavan, för att stödja de militära förbanden som var stationerade där. Dessa fältsjukhus var avgörande för att tillhandahålla medicinsk vård under de svåra förhållanden som rådde i fjällmiljön. På fotografiet ser vi en fastighet där man satt upp en symbol för sjukvård, ett rött kors på vit bakgrund. Vi antar att detta fotografi kan vara taget i Hemavanområdet, men vi vet ännu inte var. Till höger i bild finns en förrådslänga eller ladugård och bakom huvudfastigheten sticker det upp någon form av torn.
Skicka gärna in en kommentar till fotoarkivet@storumansajten.se om du tror att du har en idé om vilken fastighet detta kan vara och kanske även vilken plats den i så fall finns eller har funnits på.