Vid den stora branden i Stensele fredagen den 2 maj 1924 blev 11 bostadshus och affärshus lagda i aska. Dessutom brann ett 30-tal stallar, magasin och uthus upp. Värdet av de uppbrunna fastigheterna, varulagren och bohag som lågorna slukat, uppgick till mellan 300 och 400.000 kronor, vilket motsvarar mellan 9 och 12 miljoner kronor i dagens (2021) penningvärde.
Branden började vid 11-tiden på förmiddagen i handlare J. E. Sjöbergs tvåvåningsfastighet (4) och spred sig till byggnaderna intill, Göthbergs Bageri (5) och Lindmarks fastighet (6). Allt folk i närheten rusade fram och försökte släcka branden, men de fick inrikta sig på att rädda Lindmarks fastighet som låg bara 6 meter från brandhärden. När de höll på med brandsläckningen hade gnistor från branden tagit sig över vägen och antänt Strömsunds kyrkstuga. Elden spred sig och de kyrkstugor och mindre byggnader vi ser på fotografiet brann upp. Missionshuset till höger (11) klarade sig från allvarliga brandskador. En notering man kan göra är att det är stegar uppresta vid ett flertal byggnader. Spåntaken på fastigheterna kunde lätt ta eld från gnistor som slog upp genom skorstenar och då behövde man snabbt komma upp på taken och släcka. Det var förmodligen sådana gnistor som startade branden 1924. Brandorsaken i J.E. Sjöbergs fastighet kunde inte utredas eftersom inga förhör kunde hållas. Det berodde på att landsfiskal Åström den dagen befann sig på tinget i Lycksele. Man gissade att det var något fel på skorstenen.
Elvira Erikssons Café (12) brann ner men man lyckades rädda en del möbler. Rut Stenvalls fotoateljé (13) brann också upp. Inventarierna hann tack och lov räddas undan lågorna.
Fastigheterna vi ser på fotot är:

1. Artur Stenvall   2. Manfred Andersson   3. Johan Rådström   4. Sjöbergs fastighet   5. Göthbergs Bageri   6. Hjalmar Lindmark (Absaco)   7. Carl Aron Cederberg   8. Frits Stenstedt   9. Lambert Andersson   10. Skomakare Backman   11. Missionshuset   12. Elvira Erikssons Café   13. Rut Stenvalls Fotoateljé   14. Långvattnet (kyrkstuga)   15. Näsvattnet (kyrkstuga)   16. Sandbergs fastighet (kyrkstuga)   17. Norrdalhuset (kyrkstuga)   18. Stallar

Detta fotografi är också från 1922. Till vänster ser vi Sjöbergs fastighet (4) och bortom denna har vi Göthbergs Bageri (5) och Hjalmar Lindmarks fastighet (6) som klarade sig från branden. Till höger ligger tre av de kyrkstugor som strök med i branden. Det är Långvattsstugan (14), Näsvattsstugan (15) som också innehöll Söderlunds Café, och Sandbergs affärshus (16), som även hade Handelbankens lokalkontor i fastigheten.

Det var i denna fastighet som branden startade. Det var en expedit på kooperativa föreningens affär som upptäckte branden vid 11-tiden på förmiddagen. I lagerbyggnaden intill denna fastighet förvarades ammunition, oljor m.m. vilket gjorde att elden fick en extra skjuts. Det fanns också dynamit i lagerlokalen men det lyckades man få ut innan lågorna nådde fram.

Förödelse efter branden. De fastigheter vi ser och som klarade sig undan brandskador är Arthur Stenvalls (1), Hjalmar Lindmarks (Absaco) (2) och Carl Aron Cederbergs. En telefonstolpe nära där branden startade tog eld och telefonledningen gick av när stolpen rasade omkull. Man lyckades så småningom koppla upp sig igen via Vilhelminas telegraflinje.

Över 125 personer blev hemlösa efter branden. De inkvarterades initialt i prästgården och hos bekanta. Många förlorade allt de ägde. De som hade försäkringar klarade sig ekonomiskt hyggligt men de som inte hade någon försäkring drabbades hårt. Det var en hel del gästarbetare, mestadels de som jobbade på järnvägen, som hyrt in sig i Stensele. Många av dem förlorade sina kläder och personlig utrustning. De som inte hittade nytt boende i Stensele fick husrum i bostäder längs järnvägen mot Vilhelmina.

Släckningsarbetet fortsatte hela dagen och först vid 22-tiden på kvällen var den under kontroll. Här står folk som drabbats och begrundrar ödet. Man kan förstå att det var många som mådde dåligt över det som hänt. I eftermälet kring branden slog man fast att bebyggelsen i Stensele innan branden var ett gytter av bostäder som stod väldigt tätt och dessutom hade brandfarliga spåntak. Man hoppades att nya Stensele skulle byggas upp med erfarenhet branden i Stensele och den brand som den 5 september 1921 hade drabbat kyrkstan i Vilhelmina.