STORUMAN - EN STOR INLANDSKOMMUN I LANDSKAPET LAPPLAND - VÄSTERBOTTENS LÄN

Startsida  Fotoarkiv  Nybyggare  Veckans gammbild  Efterlysning  Storuman.se

Uppdaterad 2026.05.25

Bilden är hämtad ur 1956 års utgåva av personaltidningen Vi i Vattenfall. Tidningen gavs ut under åren 1948-1989.

Detta är den första provisoriska hängbro som byggdes vid Forsnacken i Storuman. Enligt tidskriften "Vi i Vattenfall" behövdes det bara 6 man från Stationsmontagegruppen BM för att montera och demontera denna provisoriska hängbro. Imponerande!

Erling Lidström från Hortlax har skickat in denna bild och berättar att hans far Abel Lidström började jobba som förste traktorförare åt Statens Vattenfallsverk 1954. Fram till 1957 jobbade han med brytningen av vägen mellan Luspnäset och Forsnacken i Storuman. På fotot ser vi Abel på en Caterpillar i färd med att schakta undan stenmassor. Fotot är troligen från ett annat dammprojekt i Norrbottens län.

Här ser vi den provisoriska hängbron när en lastbil är på väg över.

Erling Lidström berättar:

- När Vattenfall började bygga i Storuman anställdes min far Abel Lidström som förste traktorförare. Hans första uppgift var att göra grovbrytningen av vägen ut mot Forsnacken. Detta var ingen lätt uppgift eftersom terrängen mest bestod av stor sten, vilket frestade hårt på traktorn. Det byggdes ju som bekant en hängbro vid Forsnacken när vägen dit blev klar. Min far berättade hur man provbelastade denna bro för att vara säker på att den skulle hålla för tunga maskiner. Testet gick till så att man lastade några lastbilar utan förare, som sedan vinschades över bron av traktorer.

Erling Lidström berättar vidare:

- I samband med vägbygget ut mot Forsnacken anordnade traktortillverkaren Caterpillar en tävling i Stockholm. Tävlingen hölls på samma plats där Arlanda ligger idag. Min far representerade Vattenfal082189l där nere. Domarna i tävlingen hade varit på studiebesök på alla deltagares arbetsplatser för att se under vilka förhållanden de arbetade. Efter tävlingen uttryckte sig dessa domare:
- Ni skulle bara se hur Abel Lidströms arbetsförhållanden ser ut. Denna tävling är rena barnleken i jämförelse med vad han fick utstå på vägbygget ut mot Forsnacken.

Familjen Lidström under en söndagsutflykt till Forsnacken. Ryggsäcken och fikakorgen var givetvis med. Killen som sitter till höger är Erling Lidström, Hortlax,  som var cirka 10 år när det begavs sig i mitten av 1950-talet. Till vänster om honom sitter hans mamma Emmy och intill henne hans bror Rune. Damen till vänster är en bekant till familjen Lidström vid namn Anna-Lisa Hansson.

1961 tog Harald Eriksson, VK´s lokalreporter i Storuman, några bilder från bron över dammen vid Forsnacken. Det handlade inledningsvis inte om "nolltappning" vid Forsnacken. Några kubikmeter vatten i sekunden skulle vara tillräckligt för att vandrande fisk skulle ha möjlighet att gå upp i fisketrappan som du ser på bilderna nedanför.

Här ser vi fisketrappan som konstruerades för att vandrande fisk skulle ha möjlighet att ta sig vidare upp i Storumansjön. När motsvarande laxtrappa vid vattenkraftverket i Stornorrfors stängdes i slutet av 1950-talet efter ett beslut av vattendomstolen gick man över till "nolltappning" även vid Forsnacken. Med andra ord så torrlades ett av Sveriges absolut bästa fiskevatten. Laxtrappan i Stornorrfors togs i bruk igen 1961 medan fisketrappan i Forsnacken blev permanent stängd och så småningom riven. 2010 invigdes en ny laxtrappa i Stornorrfors och den är idag en av Europas modernaste. Mellan maj och augusti släpper man mellan 20 och 50 kubikmeter vatten i sekunden i laxtrappan för att vandrande fisk skall få en bra möjlighet att ta sig vidare upp i Vindelälven. Övrig tid släpper man 10 m3/sek. I anslutning till Stornorrfors ligger även en av de största fiskodlingarna i Sverige.

Här är ett foto från tidigt 1950-tal. Bilden har vi fått låna av Gunnar Lundqvist, Storuman. Vid årorna sitter hans far Evald Lundqvist och damen till vänster i båten hans mor Agnes Helena Lundqvist. Damen i mitten vet vi inte namnet på. De befinner sig på Umeälven en bit nedanför Forsnacken. Båten är spetsig i både för och akter, vilket var en fördel när den användes i strömmande vatten. Denna typ av båt som kallas "Forsbåt" eller "Strömbåt" var förr vanlig i norrlandsälvarna och användes flitigt på vårarna när timmerflottningen var i full gång i våra älvar.

Familjen Lundqvist hade en stuga som var belägen vid stranden längs Umeälven nedanför Forsnacken. Det fiskades en hel del där sommartid. Fisket var stundvis otroligt bra. Älvsträckan genererade fiskmiddagar till åtskilliga familjer i Storuman och Stensele. Det sägs att barnen inte var så förtjusta i att det ständigt var fisk på middagsbordet. När det serverades korv och potatis var det fest. Och fick de dessutom smaka en bit av "köpelimpan" var lyckan gjord.
Kan den upp och nedvända båten på fotot vara densamma som redaktören hittade 2008? Se foton nedan!

Redaktören skriver: – När jag hösten 2008 promenerade nedströms Umeälven i den torrlagda älvfåran nedanför Forsnacken i Storuman gjorde jag ett märkligt fynd. Bland skog, sly och gamla drivvedsrester låg en övergiven och svårt nedbruten strömbåt – troligen kvarlämnad efter Vattenfalls reglering av Umeälven. Ett rostigt hänglås satt fortfarande fast i båten, som om någon en gång låst den för att snart komma tillbaka… men aldrig gjorde det.
Kan detta vara samma båt som man ser på en av bilderna ovan? I så fall är det båten som Evald Lundqvist hade vid stugan.

Fisket längs älvsträckan från Forsnacken ner till järnvägsbron var ett paradis för sportfiskare. Den delen av Umeälven ansågs av många vara ett av de bästa fiskevattnen i norra Sverige. På fotografierna ovan ser vi en kille med långspö vid den provisoriska hängbron. Den vänstra bilden är tagen vid "Jämtpelles Grubba". Där kunde man få rejäla öringar och en och annan lax, som före regleringen hade möjlighet att vandra långt upp i Umeälven.

Det ser verkligen ut som en klassisk norrländsk fiskeälv – strömmande vatten, steniga forsar och lugnare sel mellan nackarna. Sådana här älvsträckor var ofta rena paradiset för harr och öring. Förr pratade man ofta om att “fisken stod bakom stenen”. I forsarna sökte sig öringen till strömkanter och djuphålor där maten drev förbi. Harren trivdes på grundare partier med jämn ström, särskilt under varma sommarkvällar när insekterna kläckte. Då kunde älven nästan koka av vak.

Den torrlagda fåran nedanför Forsnacken är ingen trevlig syn.

Under våren 2014, i samband med att Umluspens Kraftstation genomgick en renovering, öppnade Umeälvens Vattenregleringsföretag dammluckorna i Forsnacken så att vattnet fick rinna fritt i den gamla fåran. En mäktig och trevlig syn som gärna får upprepas hur många gånger som helst. Här är en vy i nordvästlig riktning från bron över Umeälven vid E45 utanför Storuman.